Ett måleri fullt av kärlek, svek och död
Det händer så mycket i den engelska 1800-talsmålaren Edward Burne-Jones verk. Joanna Persman ser en fint hängd utställning där konstnären pendlar mellan mondän elegans, manierat patos och romantiskt svärmeri.
Edward Burne-Jones, ”Spirits of the uninterpreted dream”, omkring 1890. Olja på duk.
Edward Burne-Jones, ”The wheel of fortune”, 1875-1883. Olja på duk.
Edward Burne-Jones och William Morris, ”The adoration of the magi”, 1894. Ull och silke på bomullsvarp.
Frida Hansen, ”Semper vadentes” (alltid vandrande), 1905. Bildväv
”Kärlekens vagn”, ”Lyckans hjul” och ”Vikingaskeppet” driver framåt. Pilar tillverkas i ”Amors smedja”. Vilsna själar har strandat vid floden Styx. Det sistnämnda skiljer sig mycket från annat som Edward Burne-Jones (1833–1898) målat. Man tänker nästan på Roj Friberg.
Det händer mycket i Burne-Jones konst. Han var en berättare. Till syvende och sist var han dock mer intresserad av den dekorativa ytan än av det uppbyggliga innehållet. Inspirationen fanns i antikens myter, folksagor och legender. Hos Dante, Shakespeare och Tennyson. Och i Bibeln förstås! Burne-Jones skulle leva i kyrkans tjänst, var det tänkt. På sätt och vis gjorde han det. Men livet kom emellan. I motsats till de flesta av sina konstnärskollegor studerade han teologi vid Exeter College i Oxford. Driften att måla var dock starkare än det religiösa kallet.