RecensionNya romaner
Underhållande odysséer bland droger och fjärilar
Fredrik Sjöberg tar ogärna den raka stigen mot tankens slutpunkt, oavsett om ämnet är Ulf Lundell, sjöelefanter, norrmän eller svordomar. Claes Wahlin förtjusas av en essäist som tycks finna vägen lika viktig som målet.
I Fredrik Sjöbergs essäsamling återfinns bland mycket annat bin och C P Snow. Att flygfän av skilda slag uppträder i hans essäer är knappast förvånande. C P Snows närvaro har också sin förklaring, men, som Sjöberg gärna skriver, jag återkommer till det. Först lite fakta. Tjugotvå essäer från det senaste decenniet, flera av dem publicerade som understreckare, andra mer svåråtkomliga, från utställningskataloger eller tal inför Kungliga Patriotiska sällskapet.
Reflektioner kring samlandet, uppmärksammandet av mer eller mindre bortglömda figurer, sådana som brukar kallas historiens förlorare, liksom observationer från djur- och växtriket av varierande slag, ryms föga överraskande bland de alltid underhållande essäerna. De handlar om allt möjligt: norrmän, svordomar, Hitler, droger, en sjöelefant, Alban Berg, avföring, Ulf Lundell, vapensköldar eller exakt vilka fjärilar som syns på Ivar Arosenius tavla Rus.