Här blir Jan Emanuel ”fel” parti: ”Fruktansvärt”

Jan Emanuel Johansson, S-influerare med hundratusentals följare på Instagram, anländer med röd Ferrari till båthamnen på Djurgården där hans privata yacht är förtöjd.

– Är det ni som är borgarpressens representanter, hälsar han innan han ger sig i kast med att testa SvD:s valkompass, som just lanserats.

– Det hade varit självskadebeteende att bli miljöpartist! säger han och drar igång testet. 30 påståenden ska avhandlas på en skala från ”instämmer helt” till ”helt emot”.

– ”Rutavdraget ska avskaffas.” Nä, du ska ge fan i mitt rutavdrag.

– ”En familjevecka ska införas.” Åh, denna vansinniga populistgrej. Nu vet ju jag att det är mitt parti som tycker det, men det är bara för att köpa väljare. Jag som klassisk socialdemokrat tycker inte att man ska köpa folk, utan hålla en ideologisk linje.

På de flesta frågorna blir det ändå tydliga vänstersvar.

Sedan kommer slutresultatet.

– Nej! Det här var det värsta jag varit med om! Det är fel på Valkompassen! Vad fruktansvärt! Kan man inte få göra om? säger Jan Emanuel Johansson och kastar av sig jackan.

– Jag transpirerar med hela kroppen, miljöpartist! Det här var så obehagligt. Miljöpartiet är en samling stollar, den politiska ondskan som tillfångatagit mitt parti och förstört det, det som tvingat bort socialdemokratin från att vara socialdemokrater, det var de som fick oss att sälja oss för makten.

Med 67 procents överensstämmelse i sakpolitiken hamnar alltså MP överst på Jan Emanuel Johanssons lista över hur nära han står partierna. Han konstaterar efter att ha lugnat ner sig en smula att han är engagerad i miljöfrågor. Och att han gillade det parti MP var runt 2002.

– De har slutat vara ett miljöparti för länge sedan och blivit stollar i migrationspolitiken i stället. Det är så sorgligt.

Socialdemokraterna kommer som tvåa i Jan Emanuel Johanssons resultat, på 63 procent, följt av Vänsterpartiet.

– Det har jag inga problem med. Jag hade gärna sett att jag varit lite mer kristdemokrat.

Du turnerar med Jimmie Åkesson, är flitig gäst i högerpoddar och köper lyxiga bilar och båtar. Kan du förstå att en del ifrågasätter hur renlärig socialdemokrat du är?

– Ja. Att eftersträva renlärighet är något av det mest skadliga du kan göra, för då begår du också våld på dig själv. En ideologi utgår från övertygelse. Om du bara plockar från den du ser upp till blir du ganska vilsen, och ganska farlig som bara går efter ledaren. Däremot är jag noga med att inte vara rädd för att prata med folk oavsett vad de tycker.

Varför går du emot partilinjen i flera frågor?

– För att partilinjen har förändrats. Det är det som är lite skrämmande. Jag är betongsosse. Klassisk, gammaldags sosse. Göran Persson-sosse. De klassiska socialdemokratiska frågorna har lämnats. Men jag står kvar, som ett ankare.

Efter reklamen visas:
SvD:s valkompass – röstar du på rätt parti?

Amanda Broberg, borgerlig ledarskribent och Timbro-anställd, tidigare Muf-aktiv, möter upp SvD i Midsommarkransen för att testa Valkompassen. Hon medger, likt Jan Emanuel Johansson, att hon är lite nervös.

– Det finns många intressenter i min umgängeskrets som vill att jag ska bli olika partier.

Hon drar raskt igenom testet, vill köra på magkänsla.

– Jag är emot att göra en folkräkning, det kommer att ta mig lite längre från Moderaterna, men det är dyrt och ineffektivt, känns mycket som en symbolfråga. ”Föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna”, jo men det tycker jag faktiskt. ”Kärnkraften ska byggas ut”, ja det tycker jag.

Innan resultatet kommer hinner Amanda Broberg säga att hon är ”jätterädd” att bli centerpartist.

– Yes, Liberalerna! Men sedan kom faktiskt Moderaterna, och sedan Centerpartiet och Kristdemokraterna. Ganska väntat, men jag fick ändå lite hjärtklappning på slutet. Jag har vid något svagt tillfälle sagt att når Liberalerna en viss procentnivå så stödröstar jag på dem.

Mohamed Nuur gjorde kometkarriär i Socialdemokraterna, bara ministerräven Anders Ygeman fick fler personkryss på partiets Stockholmslista förra valet (även om det inte räckte för en riksdagsplats). Men nyligen gick det politiska stjärnskottet Nuur över till Vänsterpartiet i protest mot att Magdalena Andersson lät SD få inflytande över statsbudgeten. Så vilket parti står han egentligen närmast?

Påståendet ”Tonåringar ska kunna dömas till fängelse” markerar han ”helt emot”. Men ”Anonyma vittnen ska tillåtas i domstolar” är en fråga han själv drivit aktivt, så här går svaret tvärs emot partilinjen.

Tre killar med varsin sockervadd passerar innergården i närheten av Rinkeby torg och undrar vad han gör. Mohamed Nuur säger hej till dem och de flesta andra som går förbi.

– Nämen tjenare! Här blev man 77 procent vänsterpartist. Nummer två är Miljöpartiet, 67 procent. Inte så konstigt, jag håller med dem mycket på nationell nivå. Socialdemokraterna 62 procent. Man är ändå lite sosse någonstans.

Gjorde du rätt som lämnade S?

– Ja. Men jag kommer alltid att känna mig som en socialdemokrat.

En före detta socialdemokrat som blivit vänsterpartist och främst hyser V-åsikter, men fortfarande kallar sig socialdemokrat. Snurrigt? Inte alls, menar Mohamed Nuur. Liksom Jan Emanuel Johansson gör han en åtskillnad mellan sakpolitik och värderingar.

– För mig finns det olikheter när det kommer till socialdemokrater och socialdemokratin. Ideologin tror jag fortfarande på. Det är dagens ledande socialdemokrater som inte driver den. Så jag är fortfarande nöjd med att vara vänsterpartist. Jag kan vara mer ärlig mot väljarna.

Det minst överraskande resultatet får vi när SvD låter Romina Pourmokhtari, ordförande för Liberala ungdomsförbundet, testa Valkompassen. Men hennes andrahandsalternativ är desto intressantare.

– ”Rätten att strejka ska begränsas.” Det är jättedumt att vi i arbetsmarknadsfrågor gräver ner oss i skyttegravar och säger att vänstern gillar arbetare och högern gillar arbetsgivare, att man ska bete sig som om man håller på ett fotbollslag. Tyvärr finns det inte plats för ett resonerande parti i Sverige, folk vill bara ha pangpang med Ebba Busch eller Nooshi Dadgostar som gapar. Det är lite svårt att vara den personen nu, folk tolkar det nyanserade som att man inte har en åsikt, säger Romina Pourmokhtari och klickar vidare.

Sedan resultatet då:

– ”Du sympatiserar mest med Liberalerna.” Chockerande! Men det är ju väldigt roligt att se andra- och tredjeplatsen, det är Centerpartiet och Miljöpartiet. Sedan kommer Moderaterna. Jag tror det är helt rätt, jag är väldigt radikal i klimatfrågorna.

Vad säger resultatet om din inställning i regeringsfrågan?

– Jag drev ju en linje på mötet där vi bestämde det och förlorade. Så det kommer att bli en borgerlig regering för Liberalerna efter valet. Det är så vårt parti funkar, vi diskuterar och har högt i tak, sedan bestämmer vi oss.

Valkompassen säger inte åt dig hur du ska rösta, utan är tänkt som en vägledning och för att lyfta fram sakpolitiken. Men många andra faktorer än vad partierna faktiskt tycker påverkar vem som till sist får en väljares röst. Flera av politikerna i SvD:s testpatrull – både till höger och vänster – nämner den sociala bakgrunden.

Mohamed Nuur lyfter särskilt bostadsområdets betydelse.

– Jag fascineras av äldre tiders politiker, som verkligen representerade området de valdes för och mötte sina medborgare. Jag är lojal med mina medborgare och området, det försvann inte för att jag blev vänsterpartist.

Amanda Broberg konstaterar att båda hennes föräldrar var muf:are. Regeringsfrågan är en annan viktig faktor som Valkompassen inte tar hänsyn till.

– Man ska inte glömma att det här valet är för eller emot maktskifte. Sedan är personkänslan jätteviktigt. Det är tråkigt att de små profilpartierna blivit så mycket sin partiledare. Det Annie Lööf och Ebba Busch gör överskuggar politiken i många fall. Jag gillar inte mediala broilerpartiledare så mycket, säger Amanda Broberg.