RecensionNya fackböcker
Hederlig kritik av queerteorin – i rättan tid
Människan är både kropp och tanke, betonar Fredrik Svenaeus i sin kritik av queerteori och transhumanism. Boken behövs i en tid då artificiell intelligens blir idealet, skriver gästrecensent Lena Andersson.
För några år sedan började det i samhällsdiskussionen att talas om kroppar. Det var kroppen, inte medvetandet, som utsattes för diskriminering och oförrätter. Efter det som i filosofin brukar kallas ”den språkliga vändningen” – som blev till poststrukturalism och queerteori, enligt vilken verkligheten inte finns sådan vi uppfattar den utan är språkligt och kulturellt konstruerad – hade nu den kroppsliga vändningen nått Sverige. Den var ett utbrytningsförsök ur den förhärskande teoribildningen inom humaniora med tentakler in i ett kvasi-liberalt förhållningssätt, där den enda giltiga identiteten är världsmedborgarens och där alla kan bli vad de önskar om de bara ges förutsättningarna.
Det återuppväckta intresset för materien – kroppen – kommer till tydliga uttryck i upptagenheten vid sådant som fysisk integritet, könskirurgi, menstruation/klimakterium, hudfärg med mera. Så kan var och en som vänder sig mot rasbiologi och könens essentiella olikhet ändå få uppehålla sig vid dem.