Framtiden oviss för folkkär forskning
Samtidigt som folklivsforskningen i Sverige firar 100 år som akademiskt ämne riskerar disciplinen att gå samma öde till mötes som det bondesamhälle vars försvinnande en gång var den tändande gnistan. Ändå har behovet av etnologisk kulturanalys sällan varit mer akut än idag.
I år är det 100 år sedan etnologi etablerades som universitetsämne i Sverige, när Nils Lithberg erhöll den Hallwylska professuren i Nordisk och jämförande folklivsforskning. Tyvärr har jubileet gått tämligen obemärkt förbi, även bland etnologerna själva. Det är trist, inte bara av nostalgiska skäl. Etnologisk forskning handlar om något som angår oss alla. Ingen kommer undan kulturen, och den kulturförnekande kultur som håller på att växa fram idag är också kultur. Trots att ämnets samhällsrelevans är större än kanske någonsin och även om etnologi är ett av de mest folkkära akademiska ämnena håller det tyvärr, liksom det gamla bondesamhället, på att lösas upp som en konsekvens av förändringar inom den högre utbildningen.