RecensionNya romaner
Ny bild av Gustav III: fåfäng, präktig, obildad
Hans romanartade 1700-talsbiografier har mötts av indignation, och rena hot. Hur ska det gå när Ernst Brunner nu tar sig an Tobias Sergel och uppdragsgivaren Gustav III? Det puffar naturtroget från pudrade peruker och Brunner skriver med djupt inspirerad penna, konstaterar Henrik Sahl Johanson.
Ernst Brunner har på nära håll fått uppleva hur känsligt det är att skildra historien med anspråk på både exakthet och konstnärlighet. I sex band har han gestaltat några av huvudpersonerna i det svenska 1700-talet och nästan alltid har han mötts av indignation, om inte rena hot. När han skrev ”Carolus rex”, biografin över Karl XII, placerade högerextremister begravningskransar utanför hans dörr. Ordenssällskapet Par Bricole tog bestämt avstånd från hans biografi över Bellman, medan Swedenborgbiografin inte landade väl hos Swedenborgsällskapet. Endast boken om Johan Helmich Roman tycks klarat sig undan angrepp, av allt att döma för att ingen fått för sig att tillägna tonsättaren ett sällskap.
Brunners serie avslutas nu lämpligt nog med en biografi över bildhuggaren Tobias Sergel, en man som likt hans levnadstecknare balanserade mellan äkthet och skönhet, mellan den yttre världens förväntningar och själens konstnärliga behov. Titeln "Marmormolnet" är väl vald – materialets hårdhet påminner om tillvarons måsten, Sergels rent praktiska strävan efter att överleva genom det svenska hovets försorg, medan hans estetiska uppmärksamhet är svävande och svår att fixera.