RecensionNya filmer
Som en spåndum sommarlovsskräck
Det blev ingen svensk motsvarighet till ”The blair witch project”. ”Feed” är snarare mer besläktad med spåndumma sommarlovsskräckisar, tycker SvD:s recensent Jakob Åsell.
”Like. Share. Die” – en sammanfattning av det mänskliga tillståndet i senkapitalismen, eller taglinen till Joakim Lundells skräckfilmsdebut om influencers i vildmarken? Den som hoppas få lite av varje i rysaren ”Feed” bör nog tänka om. Youtubestjärnan har själv uttryckt låga förhoppningar om att dialogen ska belönas med en Oscar eller att hans drömprojekt, en 90-tals-slasher på svenska, ska få översvallande kritik i dagspressen. Den största oron handlar istället om att filmen ska se för svensk ut.
Som motreaktion mot den akademiska arthouse-skräckens invecklade manus och välutvecklade karaktärer har Lundell, i rollen som kreativ producent, skapat det han kallar för ”en klassisk skräckfilm”. Med influenser från amerikanska genrefavoriter som ”Scream” (1996) och ”Jag vet vad du gjorde förra sommaren” (1997) hoppas han sänka trösklarna till biosalongerna för post-pandemi-publiken genom att servera något lättuggat och blodigt.