RecensionBokhösten 2016
Oscarson dissekerar hela godhetsindustrin
Stina Oscarson skriver om sig själv som ung anorektisk vilsen kvinna. Intressant som kulturpolitisk pamflett, men framför allt en stark skönlitterär helvetesvandring genom samhället, långt bortom samtidens gängse blariga vänsterkritik, tycker Fredrik Sjöberg.
”Hon står på Västerbron.” Så börjar det. En ung kvinna, vilsen och sedan länge sargad av anorexia, betraktar broräckets alla hänglås. Stängslet också, det som ska hejda de alltför ledsna. Kärleken och döden. Hon fantiserar om att bron ska rasa, eller att hon ska krossas av ett störtande flygplan. Senare drömmer hon om att bli skjuten av polisen.
Hon, ibland kallad ”vår betraktare”, har varit i helvetet. Efter en lyckosam karriär tvingades hon slutligen, på dunkla grunder, bort från sitt arbete som chef på en större kulturinstitution. Var det sjukdomen? Eller var hon bara besvärlig? Frågorna mal i hennes huvud, och i glipan mellan det politiska och det privata växer berättelsen fram.