RecensionNya filmer
Melankolisk action utan sångnummer
Berättelsen om en flicka på jakt efter en drake är en sammansmältning av Disneys senaste succéer – fast utan sång. Ändå är det en vacker film om förlåtelse som förvaltar sina visuella influenser väl.
En fajtande, asiatisk Disney-prinsessa med ett hjärta som klappar för pappa och en drake som sidekick – alla som tänker på ”Mulan” (1998) räcker upp en hand. Men huvudpersonen i ”Raya och den sista draken” är mer besläktad med hövdingadottern Vaiana i filmen med samma namn från 2016. Osnat Shurer producerar även här, tillsammans med Peter Del Vecho, mest känd för ”Frost”-filmerna.
Och tematiskt är detta en sammansmältning av det som dessa senare års storslagna Disney-musikaler handlat om: en ung kvinna måste ge sig ut på okänd mark för att rädda världen, och hitta sig själv. Liksom i ”Vaiana” helt utan draghjälp av ett manligt kärleksobjekt. Nyckeln till framgång är istället att våga bygga vänskapsrelationer med andra kvinnor.