Coronakris i Champagne – då höjs priserna

Det är september och jag fyller jämnt. Efter många om och men bjuder jag ett knappt tjugotal personer på middag, ett beslut taget i Covid-19:s skrämmande skugga. Hade tiderna varit annorlunda hade festen garanterat varit större.

Jag är inte ensam. Fester ställs in varje dag, och de bjudningar som blir av minskas ner. I alla delar av Sverige, alla delar av världen. I framtiden kommer vi minnas 2020 för just det. Året då vi anpassade oss – och festade i mindre skala.

Några som redan märkt av det är odlarna och vinproducenterna i Champagne. När 1999 skulle bli 2000 var festerna stora. Efterfrågan på champagne likaså, med totalt 327 miljoner sålda flaskor under året. En rekordförsäljning som sedan fortsatte öka – här i Sverige har konsumtionen av mousserande vin sedan dess gått spikrakt uppåt. Samtidigt blev en ny marknad i Asien allt mer köpstark och bubbeltörstig.

Men 2008 kom finanskrisen och den första lilla men ändå kännbara nedgången i Champagnes försäljning. Producenterna ville inte riskera att stå med för stora lager utan drog ner kvantiteten det skördeåret. Druvor kasserades – ironiskt kan tyckas, eftersom 2008 kommer att gå till världshistorien som en av toppårgångarna.

Försäljningen återhämtade sig och även om en avmattning synts de senaste åren har det fram till förra året varit nya toppnoteringar varje år. Men nu är det dags igen. Skörden 2020 ser ut att vara av god kvalitet men vårt dåliga festande på grund av Covid-19 har redan nu minskat försäljningen med drygt 30 procent jämfört med förra året, enligt vinorganet CIVC.

Champagnehusen ropar ”kris” och köper mindre av höstens druvor från sina odlare. Samtidigt görs ju den mesta champagnen genom att flera årgångar blandas i flaskan. Då kan man tycka att det inte gör så mycket om det blir lite mer i lagren i år, erfarenheten säger oss ju att det kan säljas i framtiden. Nja, producenterna vill inte få fullt i källarna och överdriven lagring är dyrt och förenat med osäkerhet.

Ett sätt att göra plats skulle kunna vara att sänka priserna. Men se, det är en risk ingen vill ta. Champagne är sedan länge ett lyxvarumärke som måste vårdas, och realisation rimmar inte med det. Tvärtom – minns upphaussade, men medvetet lilla, årgång 2008. Den gjorde det möjligt för många champagnehus att göra markanta prishöjningar när efterfrågan blev större än utbudet. Vissa prestigebubblor har sedan den årgången lanserades ökat med uppåt 50 procent i pris! Ändå menar många att ökningarna skulle kunna vara ännu större generellt sett, eftersom marken i Champagne blivit rekorddyr. En hektar kan gå loss på 10–15 miljoner kronor, att jämföra med 160 000 kronor i snitt i Bordeaux, och ett kilo druvor kan kosta 75 kronor för producenten att köpa.

Därför blir det intressant att se vad de årgångsbetecknade vinerna från coronakrisens år 2020 kommer att kosta när de släpps om 5–10 år. Jag tippar redan nu på att de inte blir billiga. Trots att jag och några miljoner till hade en mindre fest i år än om 2020 hade varit coronafritt.