RecensionHöstens konstutställningar 2016
Modernistisk melankoli skildrad med teknisk briljans
På håll tycks tiden stå still i Henrik Samuelssons nya målningar. Går man nära fångar bildytan uppmärksamheten genom sina mönster. Samspelet mellan bildernas stämningsläge och det tekniska utförandet är mästerligt.
Det ligger ett melankoliskt grundackord i Henrik Samuelssons senaste svit målningar, vilken motiviskt kretsar kring ett antal strikt framställda arkitektoniska miljöer. Det är melankoliskt och tomt: interiörerna innehåller visserligen olika möbler som antyder att liv skulle kunna finnas där, men rummen är i övrigt avskalade på andra tecken på mänsklig aktivitet. Inga målningar på väggarna, inga mattor på golven, inget stök eller smuts, bara geometriska, kliniskt avbildade och mycket ödsliga rum.
Inte heller utomhus finner man mycket till liv. Skådar vi ut genom fönstren visar omgivningarna ofta upp sig sin värsta senhöstskrud eller ser helt enkelt nedbrända ut. Kanske skönjer vi någon tät granskog i horisonten.