Yttrandefrihet med förhinder
2016 är ett stort jubileumsår för svensk tryck- och yttrandefrihet. Men historieskrivningen skymmer att lagstiftningen också har omfattande luckor. Det är dags att se över den och uppdatera svensk yttrandefrihetstradition.
Högsta domstolen i Stockholm.
Tryck- och yttrandefriheten kan aldrig tas för given, varnade Tidningsutgivarnas Jeanette Gustafsdotter och Per Hultengård i en debattartikel i mellandagarna (SvD 30/12 2015). Bakgrunden var en enkät bland riksdagsledamöter som visade att politikerna var beredda att inskränka yttrandefriheten i olika avseenden. Det går att invända mot vissa av enkätens frågor, men att 68 procent av parlamentarikerna anser att det vore bra om det inte var ”tillåtet” att rapportera namn på brottsmisstänkta innan det finns en dom är både häpnadsväckande och oroande. Ett rättsligt förbud mot att namnpublicera i viktiga brottsutredningar – tänk på Palmemordet eller förundersökningar mot ministrar eller riksdagspolitiker – är inte bara en yttrandefrihetsinskränkning, utan en helt orimlig begränsning i allmänhetens berättigade intresse av insyn.