Rockström och Klein: Stoppa detta vansinne
Naomi Klein, Bill McKibben och Johan Rockström skriver att nyheten om Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten kom som en chock. Nu uppmanar de den svenska regeringen och riksdagen att visa ledarskap och ansvarstagande i kampen mot klimatförändringarna och stoppa försäljningen.
DEBATT | VATTENFALL
På måndagen meddelade det statliga energibolaget Vattenfall att de vill sälja sin brunkolsverksamhet i Tyskland till det tjeckiska företaget EPH (Energetický a Průmyslový Holding). De kraftverk och gruvor som för närvarande kontrolleras av den svenska staten tillhör de största i Europa och svarar för en betydande del av koldioxidutsläppen i Tyskland och EU.
Vattenfalls besked häromåret att de skulle försöka sälja sin tyska brunkolsverksamhet kom bara dagar efter att den svenska regeringen hade tagit det modiga och ansvarsfulla beslutet att stoppa bolagets planer på att expandera verksamheten genom att öppna nya gruvor. I praktiken innebar regeringens beslut att upp till 1,2 miljarder ton koldioxid skulle stanna kvar i marken och att kolkraftverken skulle tvingas stänga runt år 2030 på grund av brist på bränsle. Att hämta brunkol från andra regioner är helt enkelt inte genomförbart.
Att ersätta kolkraftverken med förnybar energi och effektivisering av elanvändning skulle minska de tyska klimatutsläppen avsevärt. Det skulle också göra det möjligt för regionen Lausitz att ta fram en strategi för att skapa nya jobb och påbörja en omställning bort från den återvändsgränd som det innebär att vara beroende av brunkol.
Vattenfalls försök att sälja anläggningarna underminerar regeringens epokgörande beslut eftersom det blir möjligt för en ny ägare att fortsätta driva och utöka verksamheten genom att öppna nya gruvor. Det kommer att leda till ytterligare utsläpp av stora mängder koldioxid som annars hade stannat kvar i marken.
Nyheten om försäljningen kom som en chock. Sverige har varit en viktig pådrivande kraft inom de globala klimatförhandlingarna i många år, inte minst vid toppmötet i Paris förra året. Regeringen har lanserat högprofilerade initiativ som Fossilfritt Sverige och strävar efter att bli världens första fossilfria välfärdsland med ett 100 procent förnybart energisystem i en nära framtid. Det är alltför sällsynt med regeringar som har såväl goda meriter och höga ambitioner som ett gott rykte globalt.
Att ett helstatligt svenskt företag nu har planer som riskerar att få precis motsatt effekt mot landets lovvärda klimatpolitik är anmärkningsvärt och nedslående.
I flera årtionden har det internationella samfundet kämpat för att enas om en global strategi för att begränsa klimatförändringarna. I december 2015 antog till sist 195 länder det första globala och bindande klimatavtalet någonsin. Avtalet slår fast en global handlingsplan för att förhindra farlig klimatförändring genom att begränsa uppvärmningen till högst 2 grader Celsius och helst under 1,5 grader.
Det finns ett brett vetenskapligt stöd för att merparten av jordens fossila reserver måste stanna kvar i marken för att den gräns varefter katastrofala förändringar är troliga inte ska överskridas. Det behövs en omedelbar global utfasning av kol för att kunna nå ett fossilfritt samhälle någon gång mellan 2040 och 2060, och därefter övergå till negativa utsläpp. Studier visar också tydligt att minst 89 procent av brunkolet i Europa måste förbli outnyttjat. Dessutom har den tyska stiftelsen Agora Energiewende nyligen visat att planerna på nya kolgruvor inte är förenliga med Tysklands klimatmål.
De stora förändringar som dessa insikter måste leda till medför stora utmaningar för många företag och länder. I mer än ett århundrade har det förhärskande ekonomiska systemet varit beroende av utvinning av fossila bränslen. Många sitter på så kallade strandade tillgångar, fossila reserver och infrastruktur som kommer att vara värdelösa inom bara några år. Men att bortse från vetenskapens slutsatser och undvika de beslut som krävs är inte ett alternativ.
Det företag som pekas ut som köpare, EPH, är ett fullfjädrat gammaldags kolföretag som fortfarande gör stora investeringar i kol runtom i Europa. Bolagets styrelseordförande och ägare, Daniel Křetínský, har varit tydlig med att hans intresse av att köpa Vattenfalls verksamhet dikteras av att han hoppas på en ”kolrenässans” inom en snar framtid. Företagets målsättning är att fortsätta driften av kraftverken, öppna nya gruvor och bryta brunkol – det mest klimatskadliga bränsle som finns – i flera årtionden till.
Vi beklagar djupt Vattenfalls beslut. I stället för att undvika att ta ansvar bör bolaget i stället ta initiativ till en ordnad avveckling av kraftverken och en socialt ansvarsfull omställning till förnybar elproduktion i regionen Lausitz.
Nu måste Vattenfalls beslut godkännas av Sveriges regering. Därför uppmanar vi den svenska regeringen och riksdagen att visa det ledarskap och ansvarstagande som behövs i kampen mot klimatförändringarna, att stoppa försäljningen och att i stället avveckla kolkraftverken.
Ratificeringen av Parisavtalet påbörjas om bara några dagar inom FN. USA och Kina, med flera andra länder, däribland Sverige, kommer skriva under denna kritiska färdplan för en hanterbar framtid för mänskligheten på jorden. Att med ena handen göra detta och med den andra tillåta fortsatt kolexpansion är inte förenligt med vad människor i världen behöver eller förväntar sig.
Vi inser naturligtvis att ett sådant beslut om att behålla och avveckla kolkraften är svårt och att det kommer att bli ifrågasatt. Men genom att välja denna väg, och genom att utveckla en strategi för hur sådana här strandade tillgångar kan hanteras på ett ansvarsfullt sätt, kan Sverige visa vägen framåt för många andra länder och företag som kämpar med samma problem. Det finns ingen insats som skulle vara större.
Vi hoppas innerligt att den svenska regeringen och riksdagen tar ansvar och stoppar detta vansinne.
Naomi Klein
författare, journalist och aktivist, aktuell med boken ”Det här förändrar allt – Klimatet mot kapitalet”
Bill McKibben
författare och medgrundare av 350.org, tilldelades Right Livelihood Award 2014
Johan Rockström
professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet
