Extrem fattigdom ökar: ”Kvarts sekel om intet”

GENÈVE Pandemin slår kanske inte ännu lika hårt mot människors hälsa i många av världens fattigaste länder jämfört med USA och Europa. Men indirekt är slaget skoningslöst genom inbromsade ekonomier, paralyserade samhällen och vanlig sjukvård som sätts på undantag.

Det menar FN som på tisdagen går ut med organisationens hittills största vädjan om humanitär hjälp till länder som tvingats på knä av pandemin. Inte mindre än 35 miljarder dollar behövs för att stoppa 56 länders snabba ras mot botten.

En drabbande siffra nämns: om alla som behöver humanitär hjälp i dagens pandemi-värld skulle leva i samma land skulle det bli världens femte största land mätt i befolkning. 235 miljoner människor.

Detta är de mest uppseendeväckande följderna av coronakrisen, enligt FN:

• Extrem fattigdom ökar för första gången sedan 1988. Under 2020 väntas upptill 115 miljoner människor falla ner i extrem fattigdom samt ytterligare 35 miljoner nästa år. Därmed befarar FN att 7 procent kan leva i extrem fattigdom 2030 – jämfört med 3 procent före pandemin.

• Hungersnöd ökar dramatiskt och svält befaras återkomma. I slutet av 2020 tros antalet människor som lider brist på mat ha ökat med 82 procent till 270 miljoner på grund av indirekta effekter av pandemin. Ett exempel är Sudan där 21 procent av befolkningen led av hungersnöd under tredje kvartalet i år.

• Rutinvaccinationer har stoppats i minst 68 länder på grund av pandemin. Minst 80 miljoner barn under ett år löper risk att få sjukdomar som enkelt kan förebyggas som polio, mässling och difteri. Sjukvårdssystem under press har fått sjukdomar som hiv/aids, tuberkulos och malaria att skjuta i höjden.

– Antalet människor som behöver humanitär hjälp har ökat med 40 procent under pandemin, säger FN:s undergeneralsekreterare Mark Lowcock, och fortsätter:

– Ta svälten. Det var något vi trodde hade försvunnit för gott. Vi har bara sett svält en gång under det senaste århundradet, i Somalia. Nu ser vi svältens återkomst och 25 års framsteg som går om intet.

Han menar att pandemin fått utvecklingen i världen att göra en abrupt u-sväng. Men medan rikare länder ser ljuset i tunneln med lovande vaccin ser det dystrare ut för fattiga länder. De har inte fått samma stöd under viruskrisen, menar Lowcock.

– Det är ett stort misstag att rikare länder inte hjälpt de fattigare ekonomierna som under finanskrisen 2008/2009. Det kan slå tillbaka.

Med ekonomisk press finns risk för ökad instabilitet och osäkerhet samt frustration och desperation som gör att människor flyr, menar han. Det kan drabba rikare länder, även Sverige.

– Nya flyktingströmmar kan bli ett indirekt resultat av pandemin. Under 2020 har även extremistiska organisationer och terrororganisationer skaffat mer kontroll i världen.

Rikare länder bör därför bidra mer för att hjälpa fattiga, inte bara av generositet och medmänsklighet utan också av rent egenintresse, anser FN-chefen. Här hoppas han på Sverige.

– Sverige är ledande i att förespråka solidaritet och påverka andra länder och regeringar i denna riktning. Sverige har en förmåga att samla människor.

Ett annat hopp sätter han till Joe Biden, USA:s blivande nya president. Medan Donald Trump har visat svalt intresse för humanitära frågor och globalt samarbete finns förväntningar att USA återgår till sin tidigare linje. USA är världens största finansiär av humanitär hjälp, konstaterar Lowcock.

– Alla tittar nu mot Biden och hur han positionerar sig när det gäller globala frågor. Det ser mer lovande ut än för ett halvår sedan, inte minst när det gäller klimatförändringarna som i många fall orsakar humanitära kriser.

– Det är också anmärkningsvärt hur många i Bidens blivande regering som talar om allianser och internationellt samarbete. Det inger hopp om amerikanskt ledarskap, såsom vi hade under aids, ebola och finanskrisen.