Skämt-tanke­smedjan tog över skoldebatten

Medietäckning: noll. Engagemang för att förändra från regeringshåll: noll. Öppet mål för skolkoncernerna att dundra fram och skumma grädden av kommunernas elevunderlag, twittrade @Skolinkvisition i mars förra året.

I december retweetade han sig själv med kommentaren ”Det här stämmer inte längre”.

Frågor kring Sveriges skolsystem har länge har småputtrat på Twitter, utan att koka över till övriga samhället – förrän mot slutet av 2020.

De senaste månaderna har den 29 år gamla friskolereformens effekter avhandlats och synats ur olika vinklar på debatt-, kultur- och nyhetsplats i medierna. Flera borgerliga politiker och ledarskribenter har börjat svänga från vad som framstått som låsta positioner. Vad var det egentligen som hände mellan @Skolinkvisitions tweets?

Bakom @Skolinkvisition står Marcus Larsson, utbildad gymnasielärare i samhällskunskap och historia, men som mest jobbat i högstadiet. Han har alltid arbetat på friskolor, just nu deltid på en ideell waldorfskola i Kungälv.

Han och Åsa Plesner, som tidigare varit administratör på en en fristående grundskola, driver på deltid Tankesmedjan Balans som arbetar med opinionsbildning kring den politiska styrningen av hela välfärdssektorn. Men det är i debatten om friskolesystemet som de märkts mest, med långa trådar på Twitter där de går igenom kommunbudgetar i syfte att visa hur nedskärningar göms bakom ord som effektivisering. Eller tar upp exempel på vad etableringen av friskolekoncerner, som Internationella engelska skolan, får för effekt på de kommunala skolorna.

Begreppet ”marknadsskola” är vanligt på Skoltwitter – som en samling twitteranvändare som brukar debattera skolfrågor kallas – kanske främst som kritisk benämning av den svenska modellen med skattefinansierade friskolor med rätt att ta ut vinst. Det säger Johan Ernestam, som följt skoldebatten i över 20 år. Nu är han utredare på Lärarförbundet och flitig på Skoltwitter.

En sökning i mediearkivet Retriever, en databas för texter som publicerats i svenska medier, ger stöd för Marcus Larssons påstående att det inte längre stämmer att medietäckningen av friskolesystemet är noll. Första gången termen “marknadsskola” användes som benämning på Sveriges skolsystem är 2002 i en debattartikel i Norrbottens-Kuriren signerad dåvarande Moderatledaren Bo Lundgren. Han ondgör sig över att dåvarande utbildningsminister, socialdemokraten Tomas Östros, använt ordet som ett skällsord på vad Moderaterna eftersträvar med sin skolpolitik.

Sedan dröjer det tio år, till 2012, då Jan Guillou skriver ordet i en kolumn i Aftonbladet med titeln ”Skolans ‘valfrihet’ är helt meningslös för alla de fattiga”. Därefter används det någon enstaka gång per år. En liten ökning märks under valåren 2014 (14 träffar) och 2018 (26 träffar) och även 2019 (36 träffar) Mest används det i debattartiklar, ledare och insändare. Men 2020 händer något. I december hade begreppet marknadsskola använts 275 gånger, med en ökning mot slutet av året. Bara i december är det 138 träffar.

Vad var det som hände när coronapandemin plötsligt fick dela på strålkastarljuset med en debatt om ett skolsystem som i stora drag sett likadant ut sedan friskolereformen 1992? Alla SvD talar med är överens om att det var Björn Åstrands utredning ”En mer likvärdig skola” och remissvaren till den som blev den tändande gnistan. Till de mest uppmärksammade förslagen i den hör att slopa nuvarande kösystem och att friskolor ska få mindre skolpeng än kommunala med motiveringen att de inte har samma ansvar.

Gymnasieläraren Filippa Mannerheims debattartikel i Expressen den 17 november, där hon rasande anklagar samtliga riksdagspartier för att aktiebolag tagit över en allt större del av svenska skolan, har också bidragit tror Åsa Plesner och Marcus Larsson.

2014 skaffade Åsa Plesner ett twitterkonto för att hitta kolleger på andra skolor att bolla med. Runt ett år senare dök anonyme läraren @Skolinkvisition upp på Twitter. Namnet var ett skämt om Skolinspektionen, säger Marcus Larsson. I början försökte han härma och överdriva myndighetens språk i sina tweets, men snart gav han sig in i debatterna i stället.

– Så småningom hittade vi varandra i olika diskussionstrådar där jag ur ett skolledningsperspektiv och Marcus ur ett fackligt perspektiv landade i samma problembeskrivning, säger Åsa Plesner.

Kortfattat gick deras syn ut på att för att kommuner ska få ihop en budget blundar de för arbetsmiljölagens krav på en arbetsmiljö i balans.

– På den tiden bestod Skoltwitter mest av prat om hur man ska vara som lärare. Det var mer pedagogiska diskussioner. Det Åsa och jag började göra som ingen annan riktigt gjorde var att berätta om vad som sker på systemnivå, säger Marcus Larsson.

De twittrade om hur kommuner ställde krav på effektiviseringar för att få budgeten att gå ihop, och försökte visa att det var en förklaring till att lärare upplever en ständigt ökande arbetsbelastning. De tror att de har bidragit till att skoldebatten på Twitter kommit att svänga till systemkritik.

Hösten 2016 var Åsa en tid sjukskriven för utmattningsdepression, och då skrev Marcus Larsson en tweet om att han inte visste om han orkade vara lärare längre och frågade sina följare vad han skulle kunna göra i stället.

– Jag svarade att om jag orkar kan vi starta en tankesmedja. Sedan började vi med det som en bisyssla i form av en blogg år 2017, säger Åsa Plesner.

De satte beteckningen tankesmedja på projektet lite som ett skämt och hade ingen finansiering och utan något uppdrag från någon.

Tyckte ni inte att ni var en riktig tankesmedja?

– Nej, inte i början. Nu tycker jag att vi är det och jag tror att vi har den effekt som jag tror att tankesmedjor vill ha. Jag tror att de oftare startar med ett anslag eller ett uppdrag, att trycka den offentliga debatten åt ett visst håll eller få ut en problembeskrivning eller berättelse. Vi sa bara att ”låt oss rota i det här och se var vi hamnar”, säger Åsa Plesner.

Balans är en ideell förening. Marcus Larsson var miljöpartistisk ledamot i kommunfullmäktige i Ale fram till 2012 och satt fram till i somras i Lärarförbundets styrelse. Åsa Plesner har tidigare ”till och från” varit medlem och aktiv på gräsrotsnivå i dåvarande Folkpartiet, Piratpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. De uppger att Balans står fria från partier, fackförbund och andra organisationer.

Nu arbetar Åsa Plesner 50 procent med tankesmedjan och Marcus Larsson 70 procent. Året de startade, 2017, drog de in 20 000 kronor i bidrag från privatpersoner och publicerade sex debattartiklar. 2018 rörde det sig om 30 medieinslag, 2019 om drygt 100.

Preliminära siffror visar att de under 2020 har dragit in 440 000 kronor i arvoden för rapporter, föreläsningar och utbildningar och 293 000 på försäljning av två egna boktitlar. Bidragen från privatpersoner uppgick till 590 000 kronor. De har förekommit i 124 medieinslag.

– Både aktivitetsmässigt och ekonomiskt har det gått väldigt fort, säger Åsa Plesner.

Har det varit en gradvis förändring i intresse för vad ni gör eller har ni sett en stor skillnad under 2020?

Åsa Plesner säger att många faktorer sammanstrålar just nu – och att en tändande gnista behövdes.

– Vi har agiterat och folkbildat gräsrötter. Det finns en utredning som riksdagspartier måste förhålla sig till. Och så finns Filippas artikel och det uppropet. Jag tror också att ledarskribenter och journalister som följt oss på avstånd länge utan att själva lägga sig i har hunnit läsa, tänka och göra egna värderingar. Där tror jag att vi är nu.

Johan Ernestam säger att Tankesmedjan Balans bidragit till den debatt vi ser nu.

– Jag tror att Skoltwitter och Tankesmedjan Balans har haft en mobiliserande kraft inom kåren. Det är mycket möjligt att det även har påverkat hur journalister ställer frågor, även om det kan finnas andra skäl också.

Även om de vuxit och fått stort genomslag har Balans fortfarande betydligt mindre resurser än traditionella tankesmedjor. Exempelvis Timbro har en årlig budget på omkring 30 miljoner kronor, lanserade 17 böcker 2019 och anordnar egna utbildningar.

Benjamin Dousa blev i november vd för Timbro. Beteckningen marknadsliberal är en ideologisk motpol till Balans. Benjamin Dousa tror att Tankesmedjan Balans och Skoltwitter haft inflytande över hur debatten nu förs.

Vad betyder det att många aktörer i Skoltwitter är lärare eller annan skolpersonal?

– Det är klart att det bidrar till trovärdighet. Ska man vara krass så är det en svaghet från friskolornas sida. Det är väldigt få lärare, föräldrar och rektorer från friskolor som är ute och syns och hörs i debatten, säger Benjamin Dousa.

Kan Timbro lära sig något av Tankesmedjan Balans?

– Ja, det finns säkert saker att ta efter. Vi försöker hålla igång debatten från vårt håll. Något jag försöker bidra med är att vara lite nyanserad och balanserad, och komma med ny politik för hur man kan förbättra friskolesystemet.

Benjamin Dousa säger att det från borgerligt håll länge har saknats skarpa reformer för hur man kan förbättra skolan. Till exempel förslag på hur man kan stänga ute aktörer som missköter sig och skapa drivkrafter och incitament för friskolor att bidra till kvalitet och inte bara ska vilja ta in så många elever som möjligt.

En intervju i SvD med Benjamin Dousa, som då var ordförande för Moderata ungdomsförbundet, Muf, väckte uppmärksamhet i januari i förra året när Dousa sa ”Moderaterna och borgerligheten har suttit i knät på friskoleföretagen”.

Nu säger Benjamin Dousa att han alltid haft ungefär samma syn på friskolor.

– Innan den intervjun var det nog inte så många alls i det borgerliga lägret som hade varit ute i friskolefrågan, säger Benjamin Dousa.

Enligt honom är synen på friskolor i det borgerliga lägret en generationsfråga. En äldre generation som var med och drev igenom friskolereformen på 90-talet ser nästan varje förändringsförslag som början till slutet för hela friskolesystemet.

– Den yngre generationen har upplevt att själv få välja skola och tycker att det är en självklarhet att det ska finnas både kommunala och fristående skolor, och att det finns bra och dåliga skolor både bland kommunala och fristående.

Under den senaste tidens uppblossade debatt finns det tecken på att delar av borgerligheten svänger eller nyanserar sin syn. Caroline von Seth, skolpolitisk talesperson för Centerpartiets ungdomsförbund, Cuf, skriver i en debattartikel i Expressen ”det är dags för borgerligheten att sluta se reformen som en helig ko, fri från problem. Borgerlighetens bild av friskolor och vinstuttag måste präglas av nyansering, inte naivitet.” I en ledare i Göteborgsposten skriver Håkan Boström den 14 december att ”borgerligheten bör ta till sig av kritiken mot de vinstdrivna skolkoncernerna.”

Liberalerna välkomnar några av förslagen i Björn Åstrands utredning, som vissa förändringar i skolvalssystemet och att kommuner ska kunna kompenseras för att de har ett större ansvar än fristående huvudmän. Partiledaren Nyamko Sabuni har också sagt till SvD att hon oroas över riskkapitalister som ägare till skolor, och partiet ska ta ställning i frågan vid landsdagarna i november i år.

Men även om Benjamin Dousa och andra borgerliga är beredda att erkänna att friskolesystemet kan behöva slipas till och justeras är de i grunden för systemet. Marcus Larsson tror att debatten som utredningen bidrog till att tända inte kommer att sluta även om Björn Åstrands utredning slängs i papperskorgen.

Han säger att de lärare som skriver på det upprop Filippa Mannerheim startade inte gjorde det för att driva igenom förslagen i utredningen, utan för att de inte tycker om systemet i grunden.

– Då blir striden om systemet som helhet, inte om försök att göra justeringar i systemet. Jag tror att de som högljutt dömer ut utredningens två huvudpunkter om kötid och lägre ersättning till friskolor tar en väldigt stor risk. För förslagen är ett sätt att rädda nuvarande system.

Frågan om skolsystemet är till viss del politiskt låst då regeringen i januariavtalet lovat att inte driva eller arbeta vidare med förslag om förbud eller begränsningar av vinster i välfärden. Men att driva att förändra i reglerna för köer eller ändra ersättningen till friskolor finns det inget förbud mot, även om Centerpartiet vill att kötid som urval till friskolor ska vara kvar.

Benjamin Dousa tror att i det korta perspektivet kommer Åstrandutredningen att slängas i papperskorgen och frågan fortsätta vara politiskt låst.

– Men skolan kan mycket väl bli en valfråga.