Museidebatten handlar om respekt för kunskap
Museidebatten engagerar för den handlar i grunden om respekt för sanning, kunskap och moget tänkande – värden som i dessa tider är viktigare än någonsin att värna, skriver Ola Wong i sin slutreplik i debatten om Världskulturmuseerna.
I ett mycket skarpt öppet brev skriver Kungliga Vitterhetsakademien hur Östasiatiska, Medelhavsmuseet och Etnografiska ”med stöd av statsmakterna är på väg att förlora eller redan nästan helt har förlorat sin vetenskapliga kompetens ..//.. Den linje som Sveriges regering för leder i förlängning till en förlust av vetenskapligt baserat tänkande och till att Sveriges ansvar som förvaltare av ett internationellt kulturarv hotas”. Den nionde november mejlade Svenska Akademiens kansliansvarige, Odd Zschiedrich, mig att ”Svenska Akademien är helt inne på den linje som företräds av dig och det öppna brevet från Vitterhetsakademien.”
Forskare och kulturarbetare från vänster till höger har deltagit i den museidebatt som rasat i två månader. Det har nu gjorts lågt räknat 75 inlägg i debatten i text eller eterinslag, den övervägande delen instämmer i den kritik som jag framfört i en serie artiklar i SvD. Det är därför bisarrt att Bah Kuhnke i sin replik (SvD 27 oktober) fortsätter att försöka få det till att jag ensam hittat på alltsammans. Miljöpartiets kulturpolitiske talesperson Niklas Malmberg påstår att jag ägnar mig åt fantasier. De hävdar vidare att de inte försöker styra kulturen ideologiskt eller delat ut något uppdrag om normkritik.