Det är svårt att tala om skärmtid. Tonläget är uppskruvat och tvärsäkerheten utbredd. Föräldrar som känner sina barn bäst upplever att de utvecklar ett slags beroendebeteende och blir mer kreativa om de berövas sina mobiler och surfplattor. Samtidigt lyckas barnen förhandla fram mer skärmtid. Livet tränger sig på och våra digitala vanor skiljer sig från föreställt ideal. I klyftan mellan teori och praktik växer skammen. Föräldrar verkar nästan likställa skärmtid med att lägga smågodis under kudden.