Missade möjligheter i patriotisk krigsaction

Undergångsskildraren Roland Emmerich har laddat i decennier för att göra mastodontfilm av slaget om Midway. Det är inte svårt att förstå varför. Uppgörelsen mellan USA och Japan i Stilla havet i juni 1942, ett halvår efter Pearl Harbor, var ett fyra dygn långt armageddon av dånande bombflygplan, brinnande hangarfartyg och detonerande torpeder. För att citera förtexterna ”det största sjöslaget i USA:s historia”, som en försvagad amerikansk flotta vann mot alla odds. Den enda spelfilmen om händelsen fram tills i år har varit Jack Smights småputtriga ”Slaget om Midway” från 1976, vars stridsscener är ett hopkok av dokumentärt material och överblivna bilder från ”Tora! Tora! Tora!” (1970). 

Emmerich, mest känd för ”Independence day” (1996) och ”Day after tomorrow” (2004), försökte göra ”Midway” vid millennieskiftet. Men efter ”Pearl Harbor” (2001) blev marknaden för patriotiska stridsskildringar till havs mättad. Och kanske är den fortfarande det – när den tyskfödde regissörens dröm nu blir verklighet sker det utan support från någon av de stora Hollywoodstudiorna.