Stanna för middag i Roms förorter

– När vi kom hit var detta ett stökigt kvarter. Den första tiden efter att vi öppnat hade vi basebollträn under disken, berättar Walter Musco.

Året var 2009 när han bestämde sig för att öppna Pasteccieria Bompiani, ett konditori med kaffebar i utkanten av stadsdelen Garbatella, drygt 20 minuter från centrala Rom. Vägen dit var allt annat en spikrak. Walter Musco var under många år politiskt aktiv och arbetade med flyktingfrågor i Europa. Därefter öppnade han ett konstgalleri med tribalkonst inne i centrala Rom, för att sedan gå en kockkurs och få jobb på en stjärnrestaurang.

– Enda platsen som var ledig var konditor, så jag började göra bakverk och efterrätter av en slump, berättar Walter Musco samtidigt som han ställer fram färggranna tårtor och kaffekoppar på bordet.

Efter ett par år bestämde han sig för att samla sina erfarenheter på en och samma plats – i ett eget konditori. Att det blev just i Garbatella berodde på områdets låga hyror. Han hade inte råd med ett mer centralt läge.

– Jag förstod snabbt att jag var tvungen att sätta upp regler för att få bort de kriminella som härjade här vid den tiden, säger han bestämt.

Walter Musco tog bort all öl, prosecco och hyllorna med chipspåsar; det man förväntar sig av en kvartersbar i Rom. I stället höjde han priserna, sålde utvalda viner och började göra bakverk och tårtor som påminner om kända konstnärers verk. Tårtan ”Action painting” är tillägnad Pollock. En annan hyllar Banksy. Han erbjöd gourmetsmörgåsar och skapade en lång lista med olika sorters kaffe.

Varje år före påsk har Musco en välbesökt utställning med dekorerade påskägg som är så vackra att man helst inte vill äta upp dem. De flesta inhandlas av välkända modehus och designers.

– Det bästa är när det kommer in ungdomar eller barn som beställer en tårta och säger konstnärens namn. Det ger tillbaka så mycket efter alla års slit, säger Walter Musco.

Området Garbatella skapades 1920 för arbetare som tvingats flytta från sina hem när Rom skulle moderniseras med nya kvarter och vägar. Politikern och ingenjören Paolo Orlando fick inspiration från England och lät bygga ett kvarter som delades upp i 62 lotter. Varje lott hade en trädgård och ett hus som inte fick vara högre än tre våningar. Målet var att ge värdighet åt arbetarklassen.

Dagens Garbatella är som en grön oas. Här hörs fågelkvitter i stället för trafikbrus. Dofter från kokande kastruller blandas med doften av nyhängd tvätt. I de vackra, välmående trädgårdarna ligger välgödda katter och sover i solen.

Det lummiga kvarteren sjuder även av framåtanda som drar till sig unga entreprenörer. Två av dessa, bröderna Manuel och Nicolò Trecastelli, driver Trecca – cucina di mercato. En modern trattoria som maniskt letar upp små och genuina producenter som förser dem med årstidens råvaror. Menyn innehåller romerska rätter med en modern twist. Den som vill gå hit bör boka bord i god tid.

– Garbatella är det enda genuina kvarteret i Rom, säger Angelo Consorte som bor i Garbatella och aldrig skulle kunna flytta härifrån. Han driver även en av Roms första naturvinsbarer, La Mescita, i en liten lokal i kvarteret där väggarna är klädda med vinflaskor.

– Jag blev tidigt intresserad av naturviner och idag har jag 21 000 flaskor vin i källaren, berättar Angelo medan han sätter på en jazzskiva och dansar bort mot den långa bardisken.

På kvällarna fylls lokalen av en blandad skara människor som äter smårätter som råbiff, tacos och friterade zucchiniblommor. Angelo Consorte har även öppnat en pytteliten bar med hantverksöl strax intill som heter Hey-Hop och den ännu mindre vinbaren Barbozza i grannkvarteren Ostiense.

– I Garbatella blandas unga och gamla, rika och fattiga, här bor många artister och konstnärer. Det är helt enkelt ett kvarter som är levande och där man tar hand om varandra, säger Angelo medan han höjer musiken och dansar vidare.

Området Ostiense har också nyligen fått ett uppsving. I början på 1900-talet handlade allt om industri; man byggde en gasdepå, en hamn vid Tibern och kraftverket Centrale Montemartini. Kraftverket lades ner 1963 och har gjorts om till museum. Maskinerna som står kvar har fått sällskap av en strålande vacker samling statyer som härstammar från romartiden.

I salarna råder en vördnadsfylld tystnad, som står i stark kontrast mot gatubruset utanför. De vita statyerna lyser med sin skönhet där de står med kraftverkets gråa slitna aggregat i bakgrunden. Länge var Ostiense en ruffig arbetarstadsdel, något som idag är på väg att förändras.

– Det nya Ostiense inleddes när Eataly öppnade intill tågstationen 2009. Det blev som en nystart, berättar Sofie Wochner.

Hon är en dansk bagare som flyttade till Rom och tillsammans med maken Domenico öppnade Marigold; en av Ostienses nya mötesplatser som har öppet hela dagen och serverar frukost, brunch och middag. Inredningen går i skandinaviskt avskalade toner medan rätterna är inkluderande och smakrika.

– Vi valde att öppna här för att vi ville vara en del av den romerska vardagen. Inne i centrum är det slit och släng och de flesta är på resande fot och stannar bara någon dag, berättar Sophie medan hon knådar en stor deg inne i det ljusa köket.

– Jag var orolig för att vi inte skulle nå ut till de traditionella romarna, då vår meny blandar italienska och internationella smaker. Vi serverar espresso, men vi rostar även våra egna kaffebönor till olika sorters bryggkaffe. Vi är en lugn oas i ett rörigt kvarter, säger Sofie och ler ett stort leende.

Området har inget gemensamt med det Rom man ser på vykorten som säljs inne i centrum. Här är det färgglada väggmålningar på många av de slitna höghusen, scootrar samlas vid rödljusen som brummande flugsvärmar och mor- och farföräldrar går hand i hand med sina barnbarn på väg hem från skolan.

På samma gata som Marigold ligger Trattoria Pennestri, som fått mycket uppmärksamhet för sina höga ambitioner. Bakom stället står vinkännaren Valeria Payero och kocken Tommaso Pennestri. Deras inredning är enkel. Mörka trämöbler, ett nött stengolv och några dekorationer på väggarna.

– Vi vill att vi och våra gäster skapar atmosfären, inte inredningen. Det är vi tillsammans som gör skillnad, förklarar Valeria.

Menyn är klassisk romersk och inkluderar traditionella rätter som sällan syns på mer turistanpassade menyer. Här serveras både en beroendeframkallande amatriciana och carbonara, men även hästkött och sniglar.

– Ostiense består av levande kvarter där olika samhällsklasser och nationaliteter blandas. Här finns en energi som få platser i Rom har idag. För oss är det viktigt, dessutom är vi bara ett stenkast från matmarknaden Testaccio, berättar Tommaso.

Samhällsklasser och nationaliteter blandas även på kyrkogården Acattolico. En begravningsplats för de som inte vill, eller kan, få en katolsk begravning. Här ligger poeterna Shelley och Keats begravna tillsammans med det italienska kommunistpartiets grundare Antonio Gramsci. Även författaren till de populära böckerna om kommissarie Montalbano, Andrea Camilleri, valde att få sin sista vila just här.

Strax intill, precis på gränsen in till centrum, ligger vinbaren Barnaba. Här kan man välja mellan hundratals olika champagnesorter. Om man vill avsluta helgen i bellezza, som romarna själva skulle säga.

Bo

QC Terme. För den som vill hålla sig strax utanför centrum är resortkedjan QC Termes vackra hotell med stort spa och rosendoftande park ett härligt alternativ. Här är det lätt att ladda batterierna inför långa promenader i Garbatella och Ostiense. qcterme.com

Palazzo Manfredi. Mer bellezza än så här är blir det inte i Rom. Detta femstjärniga hotell ligger precis intill Colosseum och i sviterna väntar svårslagen utsikt över Roms mest berömda byggnadsverk. Själva hotellet ligger i en luxuöst renoverad 1600-talsbyggnad. palazzomanfredi.com

Suite Farnese Design Rome. I en pampig tegelbyggnad i Libertystil erbjuder Suite Farnese ett personligt och intimt boende i sex rum av varierande storlek. Det är inte ovanligt att gästerna känner sig så hemma att de äter frukost i pyjamas. suitesfarnese.it