Spänningen i att inte känna sina närmaste

Ibland är det roligare att äta morotssoppa än annars, som när skådespelarna glatt skuttar ombord på Klarakaféets scen för att spela Lolo Ambles ”De närmaste”. Soppteatern är hemma igen och publiken föreföll vid premiären så gott som fulltalig vid de glest placerade borden. 

Själva föreställningen börjar i sämre stämning, som en slutpunkt på en jobbig julafton med släkten. Allt utspelar sig i hallen, där Hanna Dorsins lillasyster slänger på sig sin bylsiga kappa, rasande på Alexandra Zetterberg Ehns tjusigt vitklädda, högklackade, storasyster, som uppträtt nedlåtande mot henne. Enligt lillasyster. Brodern, Richard Forsgren , påminner om att han rest mycket långt för att träffa systrarna (och den osynlig mamman) och försöker medla litet. Systrarna turas om att vilja rusa ut i vredesmod, men till sist är det ändå han som går, efter att ha sagt att han har något viktigt att berätta.