Östgötska rebeller mötte sitt öde vid Mjölby
För några veckor sedan bloggade jag om Dackefejden. Nu har det kommit en följdfråga: ”Smålänningar pratar ofta om Dackefejden som sitt uppror, men reste sig inte östgötarna också? Hur mycket påverkades Östergötland av Gustav Vasas regering?”
Mycket, är svaret på den sista frågan. Östergötland var ett av de landskap som drabbades allra hårdast av den politiska och religiösa omläggningen under första hälften av 1500-talet, då Gustav Vasa och den lutherska statskyrkan inskred mot de mäktiga biskoparna i Linköping, som tidigare hade dominerat landskapet. Det stora och rika biskopsdömet försvagades kraftigt på 1530-talet, och indragningarna av kyrkojord till kronan gav kungamakten en dominerade ställning.
Liksom i Småland besvarade bondebefolkningen i Östergötlands skogsbygder hotet från den växande centralmakten med väpnad resning. Under ledning av Måns Hane och Tord Riddare i Göstrings härad anslöt sig många östgötar till Dackeupproret år 1542. Till en början var Gustav Vasas situation prekär, och ett stillestånd ingicks utanför Linköping i november samma år. Kungen bröt dock mot avtalet och gick till angrepp. Under påföljande vinter möttes de upproriska och de kungatrogna trupperna i en drabbning vid Mjölby, varefter Gustav Vasas legoknektar nedkämpade de rebelliska östgötarna. Händelsen räknas som en avgörande vändpunkt i Dackefejdens historia.