”Det måste finnas ett alternativ till bank-id”

Är det rimligt att behöva skicka ett sms för att få gå på toaletten? Eller ladda ner en app för att köpa en bussbiljett? För Lena Rosenberg, docent på Karolinska institutet som forskat kring konsekvenser av digitalt utanförskap, är svaret ett solklart nej.

– Det skapar så mycket hinder för människor när man gör som vi gjort i Sverige, med en väldigt snabb digitaliseringsprocess där det inte alltid finns icke-digitala alternativ. I slutändan är det en demokrati- och rättighetsfråga, säger hon.

Enligt Lena Rosenberg är det tydligt: Hoppar man inte på det digitala tåget i tid så blir uppförsbacken lång. Det gäller äldre både med och utan kognitiva nedsättningar. Dessutom finns en hel rad andra variabler att ta i beaktning, säger hon.

– I vanliga fall kanske man klarar det som känns svårt och nytt, men tänk dig att det dessutom handlar om en stressad situation som när man behöver gå på toa. Gör man saker sällan så går det inte automatiskt – man kanske kan ibland och ibland funkar det inte alls.

Enligt officiella siffror lever runt 300 000 svenskar i digitalt utanförskap, vilket vanligen definieras som att de helt enkelt aldrig använt internet. Men Lena Rosenberg menar att betydligt fler än så förmodligen upplever någon form av utanförskap.

– Det finns stora nyanser i det. Vi har i vår forskning sett att det krävs ett kontinuerligt lärande för att ha nytta av digital teknik – om en liten sak fallerar kan det få stora konsekvenser. Man kanske fortfarande klarar av tvättmaskinen, men däremot inte förstår det nya bokningssystemet i tvättstugan. Man kanske klarar av att köra bil och handla själv – men inte de nya parkeringsapparna.

Gunilla Örnberg, 74, är sedan åtta år tillbaka kursledare hos den ideella föreningen Seniornet, som arbetar för att främja dator- och internetanvändning bland personer äldre än 55. Fram till pensionen arbetade hon som lärare, vilket gjorde att övergången till kursledare och stödperson till andra äldre inte var alltför stor.

Hon ser det ökade kunskapsbehovet på nära håll – hur allt fler äldre upplever att de inte längre hänger med i samhället på grund av den snabba digitaliseringen. Under pandemin har de som kan minst dessutom drabbats värst.

– Tyvärr kan vi inte hålla grund­kurser under pandemin, då de kurserna riktar sig mot dem som har så lite kunskap att vi måste visa dem hand­gripligen. Vet man inte ens vad en länk är eller hur man trycker på den, då funkar det inte med Zoom-möten. De människorna kommer ingen vart alls och det är där det stora utanför­skapet finns, säger hon.

Gunilla Örnberg upplever att samhället är hänsynslöst när det gäller digitaliseringen. De som på egen hand inte klarar av att ta sig över ”den digitala tröskeln” lämnas vind för våg, säger hon.

– Man blir funktionsnedsatt om man inte klarar de här sakerna i dagens samhälle. Vi har många singlar som kommer till oss – det är inte alltid de har någon som kan hjälpa dem och då sitter de där, ensamma och med skägget i brevlådan.

Digitaliseringen har skapat mängder av möjligheter som inte fanns tidigare. Men det har gått väldigt fort, säger Lena Rosenberg, vilket kan bidra till känslan av att stå utanför. Nyligen har flera regioner fått kritik för att det krävs digitala verktyg för att boka vaccination mot covid-19, exempelvis mobilt bank-id, som många äldre inte har.

I dagens samhälle saknas kunskap kring hur digitaliseringen egentligen fungerar för den äldre delen av befolkningen, menar Lena Rosenberg. I digitaliseringens framfart har man helt enkelt glömt bort att inkludera alla grupper i samhället.

– Det ser vi inte minst i diskussionen kring att boka vaccinering mot covid-19. Jag anser att det måste finnas ett samhällsansvar – det blir farligt när digital inkludering ses som individens egna ansvar. Det måste finnas fungerande alternativ, i det fallet ett alternativ till att använda bank-id, säger hon.

Lena Rosenbergs forskning handlar bland annat om vardagsteknik, hur äldre klarar av allt från att checka in inför en flygresa till att använda en enkel äggklocka. Hon upplever att teknikens föränderlighet är den största utmaningen – funktioner som försvinner och tillkommer, uppdateringar som måste installeras.

Extra problematiskt blir det när det sammanfaller med en pandemi där många av smittoskäl inte kunnat få hjälp av barnbarnen eller grannen.

– Det digitala behovet har verkligen ställts på sin spets under pandemin. Sociala kontakter, kulturevenemang – helt enkelt saker som gör livet värt att leva – har funnits tillgängliga men krävt både utrustning och kunskap för deltagande.