Den kvinnliga blicken är väl så dömande
Att kvinnor ser på varandra med det som definierats som mannens objektifierande blick är en tanke som dyker upp i Lotta Antonssons utställning. ”Trots påstått systerskap dömer vi varandra hårdare än någon annan”, skriver SvD:s recensent.
Lotta Antonsson, installationsvy på Västerås Konstmuseum.
Lotta Antonsson, ”Dog”, 1994.
Lotta Antonsson, installationsvy på Västerås Konstmuseum.
Lotta Antonsson, ”Delusion of certainty #5”, collage med snäckskal.
En tår börjar sakteligen rinna nedför ett vackert, gåtfullt kvinnoansikte. Lotta Antonsson fotograferar en vattendroppe innan den sjunker in i det svartvita pappret. ”Sans titre (Hommage à B. Lategan)” (2008) är ett bra exempel på hur hon arbetar. Här finns både en blinkning till kändisfotografen Barry Lategan och till Man Rays ”Glass tears” (1932), som var en del av hans uppgörelse efter uppbrottet med Lee Miller.
Kritiken av den manliga blicken på kvinnan och hennes kropp har sedan 1980-talet varit ett viktigt spår i Antonssons verk. Med den ena foten fast i sin samtid och den andra foten inkilad i konsthistorien har hon strävat efter att förändra vårt vanemässiga seende.