JolantaFörtrollande musik klarar sig utan samtid

Igor Morozov och Olga Sjtjeglova i ”Jolanta”.
Igor Morozov och Olga Sjtjeglova i ”Jolanta”. Foto: Kungliga Operan/Lina Ikse

Tjajkovskijs sällan spelade opera är en liten musikalisk skatt. Det ryska teamet har expressiva sångare men uppsättningen spretar en del.

scen@svd.se: Edward Klingspor.
Publicerad
Annons

Prinsessan Jolanta av Provence vet inte om att hon är blind. När en riddare kommer på besök och uppmärksammar henne på detta, blir hon både bestört och kär. I slutscenen får hon inte bara riddaren, utan även synen åter i en lovsång till den gode gud som skänkt oss ljuset.

För första gången sedan pandemiutbrottet är det fullt hus på Kungliga Operan. Detta firas med Tjajkovskijs sista opera, enaktaren ”Jolanta” från 1892, ursprungligen skriven för att framföras tillsammans med ”Nötknäpparen”. Operan är en musikalisk liten skatt och texten, av Tjajkovskijs bror Modest, bygger på en dansk pjäs, en saga med religiösa övertoner och psykologiska undertoner. Verket är en samproduktion med Helikon Opera i Moskva.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons