OlyckaSnygg, fruktansvärd och underbar Norénserie

Jag hade en lång och nära relation till Lars Norén, det är lika bra att redovisa på en gång.

Jag har svårt att hitta ett passande ord för vårt förbund, och jag har svårt att finna en jämförelse i någonting annat, som vår kontakt skulle kunna likna. Också i flera av mina andra relationer var Lars Norén ett slags kitt, någon att samlas kring. Men han dog och han fortsätter vara död, dag efter dag. Och vi hade förstås aldrig träffats, ej heller hörts. Jag var, är, ett sörjande fan och han var Lars Norén.