RecensionDans
Utmejslat samspel bland kol och vatten
Att ställa ut dans är en svår konst. När Teresia Björk summerar sitt arbete på Scenkonstmuseet är hon själv högst närvarande – och har urpremiär på ett nytt verk.
Vinddraget känns när tre vitklädda gestalter med ökande intensitet sveper förbi i allt vidare cirklar, allt närmare oss i den stora salen. 40 minuter senare ligger rejäla, svarta kolbitar utspridda över scengolvet, likt fasta, påtagliga rester av ett universum där ordningen ständigt bryts sönder men tiden lämnar konkreta spår.
”Amorf”, formlös, kallar Teresia Björk sitt dansverk som får urpremiär på Scenkonstmuseet där hon också – till och med den 8 oktober – presenterar sitt arbete under mer än 30 år. Utställningen i ett rum på bottenvåningen är ganska anspråkslös vid första påseende, men för den som har följt hennes skiftande bana blir fotografierna, filmsnuttarna (mestadels trailers), några scenografiska objekt och de många tidningsklippen en påminnelse om stämningar, intryck och teman. Men också om hur svårfångad dans skapad för att upplevas live är. Blott frusna fragment hamnar på väggar och i montrar – även om Mats Lindgrens känsliga bilder talar till betraktaren.