RecensionNya filmer
Dialog på vers blir dessvärre något av en pärs
Att skådespelarna i ”Stammisar” rimmar när de talar med varandra är å ena sidan det som gör filmen originell. Å andra sidan blir det i längden påfrestande styltigt. Det funkar i en kortfilm, men inte i en långfilm.
För några år sedan gjorde Måns Nyman kortfilmen ”Sonjas grill”, där Linda Pira och Pablo Leiva Wenger spelar ett par som grälar på en hamburgerbar på västra Södermalm. Hon är sur för att han är sen, han skyller på att han tappade sin telefon i toaletten. Det som gör filmen speciell är att dialogen är skriven på rim. ”Jag sa ju förlåt” säger han, varpå hon svarar: ”Du lät mig äta ensam. Fett lågt.” Och så vidare. I det korta formatet (sju minuter) var det ett lite charmigt grepp.
Med ”Stammisar” bygger Måns Nyman ut konceptet till en långfilm, också helt på rim. I ett femtontal fristående episoder jagar unga par i olika stadier av umgänge – kompisar, kärlekspartner och allt däremellan – efter kärlek eller åtminstone tvåsamhet. Fredag eftermiddag övergår i fredag kväll och blir till slut lördag morgon.