Recension
Lindenbaums magiska värld omsluter alla
Att stiga in i Pija Lindenbaums universum bland småpappor, gråvargar och älgbrorsor är att ta ett rejält kliv in i barnets mest sårbara och utsatta värld. En utställning som väcker tankar och berör både barn och vuxna.
När jag var liten upplevde jag den yttre verkligheten som ytterst främmande. Jag hörde liksom inte hemma vare sig i tiden, i familjen eller i den lilla arbetarstad jag växte upp i. Hur jag än försökte att passa in blev det fel. För mig blev mormor och böckerna räddningen. Lennart Hellsing, Tove Jansson, Astrid Lindgren, C S Lewis och alla de gamla sagorna om hjältar och ond bråd död. I böckernas värld hörde jag till – på riktigt.
Det fanns då och det finns nu de som förstår, de som ser igenom allt det ytliga, märkliga och meningslösa. Pija Lindenbaum är en av dem. Hon ser och hon förstår. Hon är alltid på barnets sida utan att någonsin ställa sig in, fjäska eller förlöjliga. Hon vet hur obegripligt svårt det kan vara att växa upp och att vara vuxen i den yttre världen. Fast det säger hon inte, den slutsatsen får man dra själv. Hennes böcker fanns inte när jag var barn och jag missade dem dessutom när mina pojkar var små. Varför var det ingen som upplyste mig om Else-Marie, Gittan, Siv och de andra i Pija Lindenbaums hyllade och flerfaldigt prisbelönta bilderböcker? Karaktärerna är ju som jag; knasiga, rädda och modiga ibland.