Det melodramatiska var en gång politiskt
Trots att intresset för 1880-talets stora svenska kvinnliga dramatiker är stort i dag, verkar vissa element i deras verk vara mer svårsmälta än andra. En ny teaterhistorisk bok förklarar varför.
För så där tio år sedan kom en våg av återupptäckanden av de av det moderna genombrottets kvinnor som på 1880-talet dominerade våra svenska teaterscener. Alfhild Agrell, Ann Charlotte Leffler, Frida Stéenhoff, Victoria Benedictson spelades igen i flera ambitiösa projekt som gav nytt liv åt dramatik som under hundra år begravts under skamepitetet ”indignationsdramatik”. Som om det rört sig om några hysteriska fruntimmer som under några år skrek i falsett om förtryck och manschauvinism men sedan, när allt blev bra och jämställt, rättmätigt petades ned från scenerna och ersattes med ”riktiga” dramatiker.