RecensionTeater
Expressiv utforskning av arvet efter nazismen
Nya gruppen K Polyfon iscensätter en pjäs av en ung tysk dramatiker som försöker förstå hur gruppmekanismer fungerar och hur terrorism kan framstå som en meningsfull väg bort från en meningslös vardag.
Dramatikern Olga Bach, 29, är barnbarn till den tyska nazismen. Ännu en ny generation som försöker förstå hur en strukturerad fascism kom att förföra deras far- och morföräldrar, och hur deras fäder och mödrar spred det våldsamma arvet genom terrorismen under RAF och Baader-Meinhof på 1970-talet. Bach har vid det här laget skrivit fem pjäser, ”Utrotning” var den första och den valdes till den prestigefyllda festivalen Theatertreffen 2017.
Fyra ungdomar, skyhöga på droger, fördriver tiden genom att testa sin ställning inom gruppen. Den som driver på är Markus, ett slags nietzscheansk Raskolnikov som odlar en medveten alienation och nihilism. Livet är meningslöst, menar han: som en blandning av Stockholmssyndromet och Kaspar Hauser, det vill säga ett slags ordlös anpassning till normen. För att inte bli tämjd av samhället gäller det att tämja andra.