RecensionVårens böcker 2018
Världen kommer att gå under – men hon skänker hopp
När nyheterna känns deprimerande finns det anledning att lyssna till Julia Fiedorczuk. Tyvärr blandas den polska poetens skarpa och originella bilder ibland upp med kitsch och rena klichéer.
Julia Fiedorczuk, polsk poet och lektor i amerikansk litteratur, har med föreläsningar och essäer blivit en tongivande röst i den europeiska ekokritiken. Även utan den förförståelsen hade en ekopoetisk läsning av hennes egna dikter tett sig självklar. Hos Fiedorczuk är människan ofrånkomligen en del av naturen, men också en destruktiv kraft: ”människan / av jord kommen / väcker skräck – ”
Inte bara miljöförstöringen gör sig påmind i Fiedorczuks dikter, utan även ”tevevansinnet” med sina aldrig sinande nyheter om krig och svält. Ändå präglas hennes ekopoetik av en hoppfull längtan efter att få ”lossa fötterna ur fällorna” och en stark närvaro i nuet. Någon gång kommer vi att gå under som art, kanske på grund av vår egen nedsmutsning, men till dess kan vi leva – och dikta: