Krönika

Per Wästberg:Söders novellist såg rännstenens bråddjup

Per Wästberg
Från omslaget till Gustaf Rune Eriks debut ”Det blir bättre i vår” (Hökerbergs förlag).
Från omslaget till Gustaf Rune Eriks debut ”Det blir bättre i vår” (Hökerbergs förlag).

Författaren Gustaf Rune Eriks proletära Södermalm har förvandlats till bostadsrätternas gentrifierade innerstad. Det är dags att återupptäcka hans vemodiga noveller om människor utan skyddsnät.

Publicerad
Gustaf Rune Eriks, 1988.

Gustaf Rune Eriks, 1988.

Foto: Hans T Dahlskog/TT
Annons

Jag vill gärna påminna om att för drygt hundra år sedan föddes en författare som få hittar tillbaka till. Gustaf Rune Eriks (1918–1999) är känd som Söders novellist, melankolisk där Per Anders Fogelström var saklig och sorgset elegisk där Stig Claesson (Slas) var gladlynt rebellisk. Hans proletära Södermalm har förvandlats till bostadsrätternas gentrifierade innerstad. När han 1969, fyra år efter sin sista samling, gav ut urvalsvolymen ”Städer och skeenden” stannade han för det prosalyriska och mindre lokalförankrade, det som minst påminner om hans enda roman, ”Det blir bättre i vår”, en realistisk arbetarskildring filmad av Allan Edwall.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons