Vår tids politik sätter nostalgi före ideologi

Då fanns en framtidstro. Bild ur tv-serien ”Någonstans i Sverige” vid en scen där Janne ”Loffe” Carlssons och Monica Zetterlunds rollfigurer firar fredsdagen 1945 på Kungsgatan i Stockholm.
Då fanns en framtidstro. Bild ur tv-serien ”Någonstans i Sverige” vid en scen där Janne ”Loffe” Carlssons och Monica Zetterlunds rollfigurer firar fredsdagen 1945 på Kungsgatan i Stockholm. Foto: Freddy Lindström / TT

KULTURDEBATT | Om framtidstro saknas tar bitterhet och bakåtblickar lätt över i politiken. Men när det förflutna får bli framtidsvisionen riskerar vi att rasera det samhälle vi byggt upp, skriver Marie Demker.

Marie Demker
Publicerad
Annons

Bitterhet och grämelse skapar ingenting samhälleligt bestående. Inte ens när bitterheten försöker framställa sig som något värdefullt och konstruktivt. Ungefär så skrev Sören Kierkegaard i sin text ”Två tidsåldrar” från 1846. Och det är denna bitterhet och grämelse, eller ”misundelse” som Kierkegaard skriver, som via filosofer som Nietzsche, Scheler och Deleuze utvecklats till det franska begreppet ressentiment.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons