Klara Hammarström: ”Familjen har alltid pushat”
Klara Hammarström är aktuell med både svenska OS-låten och Melodifestivalen. SvD Junior träffade henne och pratade om hästar, adhd och livet i en stor familj.
I sista sekund byter Klara Hammarström intervjuplats från hemmet till studion. Det är lite mycket nu, för hon blev precis tillfrågad att göra årets svenska OS-låt ”Guld, svett och tårar” och har därför ägnat dagen åt att spela in den tillsammans med artisten Liamoo.
Efter att SvD Junior har varit på besök är det bara kören och några slingor kvar att spela in.
– Det är helt sjukt. Jag har ju tävlat i ridning och alltid drömt om att få vara med i OS. Nu är det inte min dröm längre. I stället får jag representera Sverige genom musiken, säger hon.
Juniorreportrarna Amelie, 12, och Felicie, 12, är inte ledsna över att inte få komma hem till Klaras lägenhet – att få se musikstudion är också jättekul.
– Det känns spännande, säger Felicie när vi blir insläppta på skivbolaget Warner music i centrala Stockholm.
Förutom OS-låten är Klara Hammarström också aktuell i Melodifestivalen med låten ”Run to the hills”.
Amelie: Det är tredje gången du är med i Mellon. Hur känns det?
– Så himla kul. Det är inte många som får chansen att vara med tre år i rad. Idag fick jag veta att mitt nummer är sist ut. Det numret brukar vara vinnartippat.
Felicie: Vilken plats tror du att du kommer på i år?
– Om man inte själv tror att man kan vinna, så kan man nog inte vinna. Jag vill ta en topp tre-plats i år men jag går in för att vinna.
Klara är uppvuxen i en stor familj med tio syskon. De hade tidigare ett eget tv-program som hette ”Familjen Hammarström” som gick på SVT.
Felicie: På vilket sätt har din stora familj rustat dig för artistlivet?
– I min familj får man ta sig fram med armbågarna. Har vi kunnat tävla om något så har vi gjort det, oavsett om det har handlat om att göra finast tavla eller bäst bakåtvolter. Familjen har alltid pushat mig att göra saker bättre. Men också att man behöver vara snäll och ge för att få.
Imorgon kommer Klaras storebror på besök. De ska gå till en hobbybutik och köpa pyssel för att bygga upp en modellscen över hur hennes Mello-nummer ska se ut.
– Jag är sprallig och har rätt mycket adhd och då kan det vara svårt att få folk att förstå vad jag menar. Det här är ett bra sätt att visa hur jag tänker, säger hon samtidigt som hon trycker bort ett samtal på mobilen.
Klara beskriver sig som glad och energisk. För sex år sedan bestämde hon sig för att göra en adhd-utredning. Att få en diagnos har betytt mycket.
– Mamma och pappa trodde först att min personlighet skulle förändras om jag började med medicin, men så blev det inte. Medicinen har i stället hjälpt mig att kunna göra det som har varit lite svårt – som att städa och att göra andra tråkiga saker.
Klara har en syster med adhd och en annan med add. Och två syskonbarn med autism.
– Men jag tror att fler i min familj har en släng av asperger och adhd, säger hon och skrattar.
Amelie: Hur har du påverkats av att ha en så stor familj?
– Jag vet inte hur det är att ha en liten familj, det kanske är jätteskönt. Jag älskar min stora familj. Man lär sig att argumentera för sin sak och det gäller att vara snabb när man tar mat. Jag får ofta påminna mig om att äta i lugn och ro.
Felicie: Vad har du lärt dig av att hålla på med ridning?
– Massor. Hästarna har gjort mig orädd för att ta lite smällar men också ödmjuk inför att man inte gör något ensam. Även om det är jag som framför musiken så har jag ju ett skivbolag som stöttar mig, smink- och hårpersoner som hjälper mig att se bra ut på scen och så vidare.
Det är dags att säga hejdå.
– Hoppas att du vinner! Vi håller tummarna, ropar Felicie till Klara på vägen ut.
