Värderingar fungerar bäst när man inte tror på dem
I den politiska debatten används begreppet värderingar för att exkludera vissa grupper. Men värderingar ska vara redskap för kritik, inte betraktas som absoluta sanningar, skriver Thomas Steinfeld.
När påven blev ofelbar, år 1870 under första Vatikankonciliet, tyckte även många av den katolska kyrkans mesta anhängare, att beslutet gav uttryck för en naiv och överdriven tro. Motsatsen var fallet. Den katolska kyrkan befann sig i en djup kris: Liberalismen hade etablerat sig också söder om Alperna, folk slutade att tro, Rom höll på att bli huvudstaden för ett enat Italien och det var åtminstone oklart om den katolska kyrkan ännu förfogade över en egen stat, så liten den än måtte vara.
Tvivlet tärde på kyrkan. Anspråket på ofelbarhet var en reaktion mot denna växande osäkerhet: ett försök att en gång för alla bli av med ovisshetens oro, genom en viljans akt, genom att formellt utesluta alla frågor. Genom en dogm. Få händelser finns inom den katolska kyrkans historia som gav anledning till så många ytterligare tvivel.