Jag sjunger ljusetDahlgrens sökande efter det rätta ljudet

Mjukt, varmt, melodiöst, drömskt, eftertänksamt och högtravande. Precis som ett Eva Dahlgren-album ska vara. Dan Backman recenserar nya ”Jag sjunger ljuset”.

Dan Backman
Publicerad
Annons

Storytelling är ett viktigt marknadsföringsbegrepp. Rätt använt kan det skapa ett dramatiskt sug i lanseringen. Storyn som använts vid marknadsföringen av Eva Dahlgrens nya album, och som upprepats i intervju efter intervju och som även jag drar nu, handlar om låtar som haft svårt att finna sin rätta producent och utformning i inspelningsstudion. Eva Dahlgren har berättat om hur hon först tog sina demos till Nathan Larsson i New York med någon slags önskan att han skulle få dem att låta som Super 8-film. Då det inte blev hackigt och repigt på det sätt hon tänkt sig försökte hon med producenten Christoffer Berg i Malmö, men inte heller det gav rätt konstnärlig utdelning. Det var först i Johannes Berglunds studio i Umeå som allt föll allt på plats. Det var något med att de båda var födda i Umeå.

Det är ingen märkvärdig historia. Många är de artister som kämpat med realiserandet av sina visioner. Ibland har det inte blivit något alls. Hur de inspelningar låtit som föregått det album som nu kommit får vi väl aldrig veta - om inte Dahlgren gör en Lundell och ger ut allt hon någonsin spelat in i en mastodontbox - men det finns i alla fall kvar lite rester av Nathan Larsson-inspelningarna i några spår.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons