RecensionVinterns böcker 2019
Isande debut lyfter rasism i sovrummet
Med ”Det som inte kan utplånas” etablerar Felicia Mulinari på allvar en ny slags poesi som med vrede och energi talar om vår tids rasism. Sebastian Lönnlöv har läst en efterlängtad debut.
Den som håller ett öga på den svenska poesiscenen börjar efter ett tag att vänta på vissa debutanter – för att sedan nicka igenkännande när de dyker upp i förlagskatalogerna. Till de förväntade hör definitivt Felicia Mulinari, född 1990 och även verksam som bland annat dramatiker, kulturskribent och skrivlärare.
Med ett tydligt politiskt avstamp, och ett inledningsmotto från Frantz Fanons ”Svart hud, vita masker” (1952), skriver Mulinari om människor insnärjda i ett klibbigt nät av rasism. Skillnaden i värde mellan olika kroppar och erfarenheter är i olika grad öppen och medvetandegjord, men ständigt närvarande – och på olika sätt sammanflätad med klass.