RecensionNya fackböcker
Rivningar gjorde Paris till ”ljusets stad”
Trots ett inledande motstånd vann 1800-talets radikala förändringar av Paris acceptans hos stadsborna. En bidragande faktor var att stadsplaneraren Haussmann aldrig utmanade smaken och var fast förankrad i traditionen.
Den europeiska 1800-talsmoderniteten är motsägelsefull. Förnyelse går ofta hand i hand med ett starkt drag av traditionalism. Det var också fallet under den stora omdaningen av Paris under andra kejsardömet (1852–1870). När den medeltida staden, med dess ringlande smågator, fick ge plats åt breda boulevarder och ett mer rätvinkligt gatunät, skedde det i en politisk atmosfär som på samma gång var bakåtsträvande och framåtblickande.
Resultatet ser vi i dag när vi vandrar längs likartade fem- eller sexvåningshus med sina balkonger, oftast på andra och femte våningen. Numera har det stimmiga gatulivet som förr lystes upp av gaslyktor ersatts av bullrig biltrafik. Men den hårdhänta moderniseringen skapade en enhetlig elegans som numera förknippas med huvudstadens charm.