Klänningen som blev en byxa
Dramatikern Cristina Gottfridsson har riktat skarp kritik mot uppsättningen av hennes pjäs ”Fallet Kapten Klänning” på Uppsala stadsteater. Författaren har upphovsrätt till sitt verk, skriver SvD:s kritiker Ylva Lagercrantz Spindler, som menar att pjäser på dokumentär grund kräver extra lyhördhet vid bearbetning.
Att vara dramatiker kan inte vara lätt. Förutom att du har lägre kredd i landet Litteratur, så behandlas dina pjäser som ett slags bruksvara; texter som sällan ges ut av förlagen i bokform om du inte heter Shakespeare, Norén eller Ibsen. Särskilt inte i vår dokumentära och verklighetsknarkande era där dramatik vävs av samtidsstoff med ett bäst före-datum som riskerar att härskna efter bara ett år på lagerhyllan.
Om man ändå mot förmodan väljer att bli dramatiker så måste man sedan uthärda att se sitt verk klippas sönder av en vass dramaturgsax, massakreras av en infallsrik regissör och centrifugeras i scenografens konstnärliga skisstrumma, för att sedan manglas vidare genom en skådespelares personlighet och artistiska tolkning. Vad som sedan kommer ut på andra sidan är kanske inte alltid de byxor man har sytt, utan ett helt annat plagg. Kort sagt, dramatikern är något av litteraturvärldens kaffeflicka, ”ein Mädchen für alles” i en värld där pjäsen bara är en ritning, en ask lego fri att bygga upp hur man vill i en kollektivt konstnärlig process där alla bidrar med sin del av teaterkakan.