Analys
Swedbanks ledning med vd Michael Wolf i spetsen har gjort mycket rätt i renoveringen av den förra krisbanken. Rädslan för att rasera det nyvunna förtroendet hos kunder och anställda vägde nog tyngre än Anders Borgs ilska i beslutet att stoppa återköpen.
Under de dramatiska åren 2008 och 2009 var Swedbank ett mycket lättfångat byte för bankkritiker. Med all rätt, det är lätt att få ihop en ganska tjock katalog av misstag som begicks under åren fram till krisen. Men sedan dess har Michael Wolf och ledningen ansträngt sig för att ge banken en helt ny image som den säkra tråkbanken byggd på en anrik sparbankstradition.
Mycket bra har hänt; risktagandet har minskat, bonussystemet gjorts om, huvudkontoret ska till och med flyttas ut till den hittills okända finansmetropolen Sundbyberg för att spara pengar. Michael Wolf har också varit mer återhållsam i sina uttalanden än en del av branschkollegorna. Han har till exempel påpekat att bankernas utlåning inte kan växa snabbare än BNP hur länge som helst.