Ideologi och estetik trivs bra ihop hos Schönström

Stefan Spjut
Publicerad
Annons

Rikard Schönström
En försmak av framtiden
285 S. Symposion. CA 260:-

Varje korrekt karakteristik av dramatikern Bertolt Brecht är böjd, det vill säga både benägen och tvingad, att beröra någon form av optik. I ett biografiskt hänseende kan beskrivningen gälla glasögonen, de runda, som Brecht bär på många fotografier. Dessa karakteristiska glasögon, själva bilden av Bertolts brillor, ger uttryck åt ett annat, mer väsentligt optiskt särdrag: Brechts högst originella teaterestetik, som går ut på att tillskruva och justera publikens seende, och i förlängningen, dess ideologiska varseblivning. Det är inte fråga om förvrängning, utan om korrektion, ehuru i marxismens tjänst.
Brecht ville inte att åskådaren skulle sitta med glasartad, bornerad blick och insupa illusionsnummer, och sedan gå hem. Därför använde han sig av så kallade verfremdungseffekter. I en sådan kunde till exempel en skådespelare kliva ur sin rollidentitet eller vända sig direkt till publiken. Brecht ville en distanserad, klar och kritisk
blick, som efter föreställningens slut, med oförminskad skärpa, skulle vändas mot samhället och samtiden, och där genomskåda kapitalismens orättfärdiga beskaffenhet. Det var konst som instrument.
I Rikard Schönströms bok En försmak av framtiden, med undertiteln ”Bertolt Brecht och det konkreta”, får stjärnkikaren fungera som ”en välfunnen symbol för den episka teaterns avancerade teknik”. Ja, ett teleskop, det är ju optik om något. ”I likhet med teleskopet ger verfremdungstekniken åskådaren möjlighet att studera en verklighet som inte är synlig för blotta ögat, att uppförstora betydelsefulla detaljer och kartlägga större sammanhang”.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons