Recension
När rekvisitan får liv
Haruki Murakamis romaner öppnar sig nästan alltid mot en annan värld. I ”Fågeln som vrider upp världen” finns den på bottnen av en brunn. I ”After Dark” (på svenska nästa år) döljer den sig bakom speglar och tv-skärmar. I romantrilogin ”1Q84”, som just inlett sitt triumftåg över den engelskspråkiga världen, går den kvinnliga huvudpersonen Aomame ner för en nödtrappa vid motorvägen och hamnar i ett Tokyo där allting är som vanligt – fast annorlunda. Till exempel detta att två månar lyser på himlen. Romanhandlingens 1984 blir 1Q84 – där ”q” står för både ”question mark” och siffran nio på japanska.
De två första böckerna utkom på svenska redan i våras. I min recension (SvD 4/4) beskrev jag den överlastade intrigen som en i grunden väldigt enkel historia: pojke möter flicka med förhinder. Aomame och Tengo förälskade sig i varandra när de var tio. Nu är de 30, men har aldrig slutat leta efter varandra. Murakami lägger 1500 sidor och lika många hinder i vägen för deras återförening.