De överlevande glömmer inte folkmordet
ARMENIEN En förgätmigej ska symbolisera Osmanska rikets folkmord på armenierna. Den violetta blomman ska påminna om dem som dukat under eller mördats för att försvinna i anonyma massgravar under första världskriget. Men den etniska rensningen fortsatte långt efter det att kriget var över, berättar barn till överlevare i Armenien.
Sörjande vid minnesmärket Tsitsernakaberd Armenian genocide memorial museum i Jerevan den 21 april.
Mary Vardanyan föddes i Malatya i dagens Turkiet 1907. Fadern försvann under första världskriget. Hon själv skickades som ung flicka till Aleppo, för att senare utvandra till Armenien när det var en sovjetrepublik. Hon avled för några år sedan, 104 år gammal.
Armen Vardanyan, 68, för familjens berättelser vidare. Men hans mors sparade lagfarter, som bevisat vad familjen en gång ägde i Turkiet, har gått till spillo.
Fotot från 1919 visar offren efter massakern i Aleppo.
Nästan alla armenier bär på minnen om anförvanter som förintades under första världskriget i det sönderfallande Osmanska riket. I Syriska öknen, under dödsmarscher i provinsen Deir al-Zor, dukade tiotusentals, eller kanske fler, under i deportationerna för hundra år sedan, mitt under brinnande krig. Det skedde kusligt nog i samma områden där terrorgruppen IS förföljer yazidier, kristna, shiamuslimer och kurder i dag.
Hundra år efter folkmordet på armenier och andra kristna i Osmanska riket finns 33 överlevare kvar i republiken Armenien. Dessa hundraåriga överlevare är nästan alla kvinnor, berättar den unga armeniskan Karin Grigoriyan på telefon från Jerevan. De åldriga kvinnorna är för gamla att bli intervjuade om de trauman de bär på.