Flockmentaliteten tog över i Bjästa
Det drar kallt från Bjästa. Ingen svensk kan väl vara okunnig om vad som tilldrog sig i denna lilla by med knappt 2 000 invånare. Alla landets medier har tuggat på gräsligheterna i veckor. Hur kunde det hända? Hur kunde en 14-årig flicka våldtas på skolans toalett av en 15-årig klasskamrat? Men ännu mera oförklarligt: Hur kunde flickan – offret – utsättas för en obarmhärtig mobbning där tillmälet hora var ett av de mildare, och en utfrysning som endast några enstaka elever vägrade att delta i? Och var fanns de vuxna? Byborna, lärarna, hela denna vuxenvärld som, tycker man, borde slutit sig kring henne, stöttat henne, och gett henne upprättelse?
Jo, de fanns på pojkens, våldtäktsmannens, sida. 15-åringen var ju så charmig, väluppfostrad och hjälpsam. Och så kom han ju från ett gott hem. Inte kunde väl han ... Tjejen hade nog bett om det och fick skylla sig själv. I det läget tillät byns präst att den då redan dömda och skyldigförklarade pojken deltog i skolavslutningen som hölls i kyrkan ett par månader senare. Inte för att offentligen be om förlåtelse utan för att dela ut blommor till sina förra klasskamrater och lärare, som villigt tog emot emot blomsterhyllningen. Som tur var deltog den skändade flickan inte i ceremonin.