Utmanande troll fyller 60

Mumintrollen är inte söta. De är okonventionella individualister, som älskar faror och äventyr, som inte bara dricker hallonsaft utan också rönnbärslikör. I dag, 60 år efter att Tove Jansson uppfann dem, är de en av Finlands främsta exportvaror.

Publicerad
Mumintrollet på väg hem från mjölkbutiken ur Tove Janssons bilderbok Hur gick det sen? Illustration:  ©Schildts/Moomin Characters™.

Mumintrollet på väg hem från mjölkbutiken ur Tove Janssons bilderbok Hur gick det sen? Illustration: ©Schildts/Moomin Characters™.

Annons

HELSINGFORS, SvD
Mitt första minne av Tove Janssons värld är när jag är fem år och står och deklamerar Vem ska trösta knyttet? på mormors martamöte (en finländsk husmorsklubb). Det var en bok jag kunde utantill, men också den enda Muminboken jag gillade som barn. Alla de övriga böckerna upplevde jag som egendomliga och skrämmande – hatifnattarna och Mårran var ytterst obehagliga och Tove Janssons värld på det hela taget besynnerlig. Man visste inte vad som var ont och gott.

Som vuxen läste jag om Muminböckerna och föll pladask, just därför att de inte är entydiga eller förutsägbara. Mumindalen beskrivs ofta som en enda idyllisk harmoni. Men det är den inte – den är befolkad av stora individualister, som var och en vill förverkliga sig på sitt sätt.
Muminpappan kan ge sig av på jakt efter sin förlorade ungdom när som helst. Snusmumriken lämnar Mumindalen varje höst, trots att Mumintrollets ögon är ”svarta av besvikelse”.
– I Tove Janssons värld är det tillåtet att vara annorlunda. De olika individerna kontrasterar mot varandra, vilket föder humor men också tragik, säger Sirke Happonen, forskare och doktorand på Helsingfors universitet.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons