Kvinnliga pirater gör litterärt myteri
Sorglös, skäggig och våldsam. Sjörövaren är en machoarketyp inom populärkulturen. Men i två nya svenska romaner utforskas idén om den kvinnliga piraten som normbrytare.
När Anne Bonny besökte den cell där hennes kapten och älskare, Jack Rackham, inväntade sin avrättning är det sannolikt att hon var klädd som en man. Att hon bar byxor, högt knutna i midjan, hade håret uppsatt för att dölja dess femininitet, och att det vid hennes höft vilade en kroksabel. De ord hon ska ha uttalat efter att ha sett Rackham bär på all den svalhet som format hennes legend: ”Det var synd att se honom där, men om han hade slagits som en man hade han inte behövt bli hängd som en hund.”
Ända sedan Robert Louis Stevenson porträtterade den historiska piraten som en enbent man med papegoja på axeln och en fäbless för starka drycker har sjörövaren varit populärkulturellt allmängods, en klassisk stereotyp för det sorglösa livet. Han har omhuldats av såväl Disney som digitala aktivister, blivit queer och rockstjärnelik i Johnny Depps gestaltning av Jack Sparrow. Den här vintern har vi sett honom på bio, i ”Captain Philips” och ”Tingeling och piratfen”, och på tv, i ”Black sails” och realitydramat ”Piraterna”.