Recension

Allrakäraste systerLjuvlig dramatisering av Allrakäraste syster

Publicerad
Annons

Tänk er ett alldeles vanligt lekrum i en alldeles vanlig förskola som en alldeles vanlig dag förvandlas till ett ovanligt fantastiskt teaterrum.
Det är precis vad Stockholms stadsteaters Skärholmenscen generöst bjuder lyckligt lottade 3-5-åringar. Och inte nog med det! Den föreställning som ges är inget mindre än en sagolikt ljuvlig dramatisering av Astrid Lindgrens märkvärdiga saga Allrakäraste syster.
Regissören Jonna Nordenskiöld har lyckats hålla sig både nära och på klokt avstånd från originalet. Hon har snarast skapat en teatral fantasi över texten, men med starkt fokus på berättelsens själva kärna om lekens befriande kraft.
Historien om Barbro som känner sig övergiven i sin familj, där hon upplever att pappa bryr sig mest om mamma och mamma mest om lillebror, och som ger sig
hän i en lekvärld med sin hemliga allrakäraste tvillingsyster Ylva-Li, ges en ramhandling som direkt placerar föreställningen på förskolan.
In i kapprummet störtar en stressad mamma med barnvagn och Barbro på släp. Flickan stjälps av bland barn och personal medan mamman rusar vidare. Snart hör vi Ylva-Li kalla på Barbro och vi slår följe in till det magiska lekrummet som är översållat av jättelika vita rosor.

Där leker Ida Steens Barbro och Helena Thornqvists Ylva-Li hett och intensivt. De styr leken med lätt hand bland Salikons rosor, från skojandet med sina busiga hundar till vildsinta ridturer, från De Elakas hotfulla väsande i den Stora Hemska Skogen till marängmums hos De Snälla.
Det verkligt fina med uppsättningen är att man tar barnpublikens intresse på allvar och ger utrymme för barnen att vara medskapande på ett konkret och lustfyllt sätt. Varje barn får tid att gosa med en rufsig vovve, klappa en härligt sagoaktig häst och spela den porlande bäckens melodi.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons