Recension
Imponerande men märkligt lågmält
DRÖMSPEL ”Mästaren och Margarita” på Dramaten är en påkostad, ståtlig och suggestiv uppsättning som andas vår tid. Men spelet förmår sällan nå riktigt ut över rampen. Johan Holmberg som djävulens hantlangare är dock en sant djävulsk spelledare.
Moskva, 1930-tal. Stalin har börjat rensa ut bland kulturutövarna. Två personer dricker ljummen aprikossaft en het kväll vid Biskopsdammarna: en litteraturredaktör läxar upp en ung man för att han skrivit en inte tillräckligt ateistisk dikt om Jesus. Värmen materialiserar sig som en viss Woland som berättar att Jesus faktiskt har existerat. Ty han var med när en plågad Pontius Pilatus tvingades döma honom till döden.
”Mästaren och Margarita” övergår till en litterär trollerishow. Woland förutspår en halshuggning – och den äger strax rum. Romanen skiftar raskt till att bli en absurdistisk, metafysisk skröna om en materialistisk tid med brist på allt utom skräck och död. Bulgakov skrev sin text som en protest mot den nya Sovjetmakten men också som en längtan efter övertygelser mer varaktiga än en femårsplan.