Recension

1915. Stridens skönhet och sorgEuforin har övergått i trötthet

Det är lätt att förstå varför den skotska hjälparbetaren Sarah längtar efter nätta kläder, artighet och vackra föremål. Peter Englunds andra bok i serien om första världskriget är mest intressant när den skildrar livet utanför de grå skyttegravarna.

Isabelle Ståhl
Uppdaterad
Publicerad
Annons

”1915. Stridens skönhet och sorg” är bitvis enormt enformig. De många monotona beskrivningarna av livet på fältet påminner mig om andra delen av Härskarringen-trilogin – ännu en oändlig vandring i lera och dåligt väder med sövande utdragna stridsscener, hundar som äter på frostiga lik och dystra män som uppgivet blickar ut över gudsförgätna landskap medan kanonerna dånar i fjärran och någon säger högstämda saker om att gardesinfanteridivisionen är i antågande.

Men man kan inte endast beskylla Peter Englund för detta. Problemet med att skriva om första världskriget är att första världskriget verkar ha varit väldigt tråkigt. Det var inte ärorikt och storartat som i Sabatons första världskriget-metal (”Cliffs of Gallipoli” går på repeat medan jag skriver det här) utan alldagligt, repetitivt, blygrått och kallt.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons