Strindbergs eld både förstörde och förnyade
Tidigt kom August Strindberg att införliva olika mytologiska ljusbärarfigurer med sin persona. Lucifer – ”ljusgöraren” som revolterade mot Guds ordning – är en, Prometheus – som stal elden av gudarna och gav den till människorna, är en annan – visar Magnus Florin i boken ”Lykttändaren”.
Grev Magnigatan, Östermalm i Stockholm: en 250 meter lång sträckning från Storgatan (nära Historiska museet), ner till Strandvägen. Här, i nummer 7, hyrde den från universitetsstudier nyss avhoppade August Strindberg ett rum från våren 1872 till sommaren 1873. I samma hus bodde Carl Larsson samtidigt, men han och Strindberg kände inte till varandra då. Genom en annan slump (som Strindberg skulle säga är dold ordning) finner vi knappt 30 år senare i huset mittemot, nr 12, Harriet Bosse. Och ett stenkast bort, i 5:an, försiggick märkliga ting. Dikten ”Gatubilder”, som inleder ”Ordalek och småkonst” (1905), avslutas: